Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu börjar flyttlassen gå till glesbygd

För första gången på flera år flyttar fler till glesbygden än därifrån.
Trendbrottet är också mentalt. Nytt sätt att köra statistik visar att de flesta länsbor faktiskt bor på landet. I Östersund bor inte så många som vi tror. Marzieh Amiri kom med ett av alla flyttlass som går till Strömsund i stället för därifrån.

Annons

Den allmänna uppfattningen är att hälften av länets befolkning bor i Östersund. Det stämmer inte alls. Två tredjedelar bor runt om på landsbygden. Bara en tredjedel bor i Östersund stad.

Trots det bygger politiska beslutsunderlag på att hälften bor i stan, och att det med andra ord är där utveckling och motor finns.

Det är länsstyrelsen som gjorde en ny slags statistikkörning, inte baserad på kommunsiffror, och blev varse detta. Och som dessutom blev förvånad av resultatet. Det visade sig också att med undantag för kvinnor 29-30 år, så bor de flesta unga kvinnor på landet i Jämtlands län. Tvärtom den gängse bilden.

– Börjar man säga som det är blir det också legalt att bo på landet. Om vårt underlag är riktigt blir det bättre politiska beslut jämfört med om besluten baseras på 15 år gamla klyschor, säger Eva Engström vid länsstyrelsen.

En annan annorlunda sanning visade sig när DN körde SCB-sstatistik. I de flesta av de 20 kommuner som definieras som glesbygd, var det i fjol fler som flyttade in än som flyttade ut.

Visserligen gör antalet döda jämfört med födda att befolkningssiffrorna fortfarande viker, men Strömsund kommun har ökat inflyttningen från 1998 till 2013 med 46 procent enligt SCB.

Räknat under de senaste 15 åren var 2011 och 2012 Strömsunds hittills bästa år när det gäller inflyttning.

Trendbrottet tillskrivs kommunplacerade flyktingar. Flyktingmottagandet är i dag avgörande, enligt länsstyrelsens analys för länet.

I Strömsunds kommun finns en bred majoritet både för att ta emot invandrare och att se dem som en resurs för kommunen som liksom andra inlandskommuner hotas av stora pensionsavgångar, bristande skatteunderlag och service.

– De senaste åren har vi tagit emot 400-600 personer och hälften av dem är barn och ungdomar. Jämfört med den ålder vi har på befolkningen innan så är invandrarna ett mycket välkommet tillskott. När 50 procent består av barn och ungdomar är det inte hela världen om deras mamma inte kommer ut i arbetslivet på en gång.

Det säger Anders Fabricius, flyktingsamordnare i kommunen och själv inflyttare. Det strategiska arbetet i kommunen går därför sedan några år tillbaka ut på att fokusera på skolan, berättar han.

– Befolkningsminskningen är ett resultat av rikspolitiken och av global utveckling. Globala trender är en konsekvens av gårdagens beslut. Därför gäller det att vi inte gör samma sak nu som i går. Men allt utvecklingsarbete möter motstånd. Man är fast i gamla vanor och rutiner. Vi ser flyktingar som en resurs men det finns utmaningar på många fronter.

26-åriga Marzieh Amiri är ett exempel på Strömsunds strategi. Hon har haft jobb hela tiden sedan hon och hennes föräldrar och syskon bestämde sig för att flytta in i hyresområdet Tingvalla.

Det är 3,5 år sedan nu och Marzieh har sommarlov från Vattudalsskolan där hon jobbar som assistent för nio persisktalande elever. När skolan firade sommarlov smyckade 39 olika nationsflaggor avslutningen.

– Ju fler flyktingar som flyttar hit desto mer jobb blir det kring flyktingarna. Det behövs mer kläder och mat också och då kan importen av det öka, säger hon.

Familjen Amiri är Afghanska flyktingar som levde i flykt i Iran efter Sovjetockupationen. De bytte en 9 miljonersstad mot Strömsunds 4 000 invånare.

– I början var det jobbigt att acceptera att det var så litet. Men vi har så många kompisar här nu. Vi har kommit in i samhället. Jag har sökt universitetet till hösten, men jag har lovat mina kollegor att jag ska komma tillbaka, säger Marzieh.