Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oksanen: Almedalen är sista chansen för vändningen för fem partier

Om vi bortser från det okända som kan vända en valrörelse upp och ned så är Almedalsveckan, som drar i gång på söndag, sista chansen att ändra spelplanen. Det gäller framför allt de partier som kämpar i kris:

Annons

Socialdemokratin är nere på rekordlåga nivåer, statsminister Stefan Löfven (S) kämpar efter att hitta en fråga som biter men slirar med greppet. Stressen i S börjar bli påtaglig.

Moderatledaren Ulf Kristersson, som gjort allt rätt i uppbyggnaden av sig själv som statsministerkandidat, har trots det fått se sina opinionssiffror dala ned mot Anna Kinberg Batra-nivåer senaste tiden. M är fångad i fällan "damned if you do and damned if you don´t" i relation till SD. Dubbelsignaler i partiorganisationen gör att man i stället för att växa läcker både till SD och till C.

Kristdemokraterna måste försöka hitta svaret vad de tillför i svensk politik. Vilsenheten under Ebba Busch Thor måste avslutas senast klockan 19:40 på fredag när talet i Almedalen är avslutat. Annars kommer valrörelsen och valnatten bli plågsam.

Miljöpartiet är sargat av regerandet. MP försöker hitta tillbaka till klimatfrågorna. Men realpolitisk verklighet har krockat med visionerna.

Liberalerna strävar på under evighetsmaskinen Jan Björklund, men utan riktig entusiasm eller tydlighet. En hel del av partiets energi försvann med Birgitta Ohlssons förlust i partiledarstriden.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson borde vara en partiledare i kris. Han har förlorat en betydande del av sin riksdagsgrupp när skandalerna har avlöst varandra.

Medan fem partier kämpar för att hitta tändningen för vändningen så är det tre partier som åker till Almedalen med självförtroende.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson borde vara en partiledare i kris. Han har förlorat en betydande del av sin riksdagsgrupp när skandalerna har avlöst varandra. En ren partisprängning har uppstått också, där AfS är vår tids APK. Trots att Åkesson inte har ordning i sitt eget hus behöver han inte göra någonting för att växa till historiska nivåer. Det är ett svaghetstecken för S och M.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt gör inte mycket väsen av sig i den inrikespolitiska debatten. Det behövs inte. Socialdemokratins kris och Miljöpartiets kräftgång gör att Vänsterpartiet smyger sig tillbaka mot Gudrun Schymans V-glansdagar.

Centerpartiet går ut i valrörelse i sin bästa form på en generation. Annie Lööf har vunnit respekt genom att hålla fast C vid sina positioner i en tid när halveringstiden i svensk politik aldrig varit kortare. Ju mer moderaternas företrädare svajar när det gäller samarbeta med SD desto starkare blir Lööfs ställning som den anständiga borgerlighetens banérförare. Det är en position som moderater, liberaler och kristdemokrater avundas.

Om Almedalen betyder att läget cementeras eller att nya hjulspår uppstår återstår att se. Hur historieskrivningen blir av Årets Almedalen avgörs ytterst av vad väljarna säger i september.