Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Landsbygdsavdraget är symbolisk rättvisa

Centerpartiet har fått igenom en liten, men symbolisk rättvisereform. Men det är en reform som triggar ilskan hos många, särskilt i storstadsområden och i södra Sverige. Att staten ska erkänna att faktorer som avstånd i kombination med en gles och åldrande befolknings snedvrider landet är tydligen kontroversiellt.

Annons

Genom de här orättvisorna får boende i stora delar av landet inte ta del av samma nivå av samhällsservice som andra, samtidigt som man betalar en mycket högre skatt. Då behöver politiken instrument för utjämna skillnader. Särskilt när staten själv genom sin organisering bidragit till att kantra båten ytterligare.

En del att jämna ut skillnaden är skatteutjämningen. Ni vet, den som får stockholmspolitiker av alla kulörer att tävla i att skrika högst i stockholmsmedierna.

Det senaste som orsakar ramaskri söröver är det skatteavdraget för landsbygdsbor som kommer i höstbudgeten. Ett avdrag för alla i Jämtland på 1650 kronor per år.

Effekten blir som störst för de som tjänar minst i regioner som halkar efter. Det är inga stora pengar, så det kan betraktas som en signalreform, för att hålla ihop landet.

Istället kan inte ilskna röster, framför allt i sociala mediers högra körfält, hålla tillbaka. Antingen är det för lite pengar eller så går det till fel saker:

”Det är bara som två pizzor i månaden" (eller en om man bor i Stockholm), ”Så istället för polis ska man få 137 kronor i månaden”, ”Det är bara åtta liter diesel"...

Expressens ledarsida skriver att det är orättvist, för vad säger man i det snabbt krympande Gullspång om att ”de allt fler Östersundsborna, som redan betalar lägre skatt, ska få ännu lägre börda.”

Oviljan att se hur norra Sverige drabbats av politiska beslut och att det behövs en politik som visar att man ser och vill göra något åt orättvisan är påtaglig.

Oviljan att se hur norra Sverige drabbats av politiska beslut och att det behövs en politik som visar att man ser och vill göra något åt orättvisan är påtaglig. Argumentationen att det finns orättvisor i övriga delar av landet, därför ska man inte göra något alls, håller inte.

Det här sättet att spela ut landsändar mot varandra kan de flesta regionpolitiker från olika delar av landet vittna om när Stockholm förs på tal.

Att tro att landsbygdsavdraget ska ställas mot generella ökningar av statsbidrag till kommuner är att förenkla politiken. Det är inte antingen eller, det är både och. Men visst kan man vara kritisk till att det är för lite eller att de 1,35 miljarder kronor som belastar statsbudgeten kunde ha använts till annat som just du eller jag tycker känns mer behjärtansvärt.

Däremot blir debattens otålighet och förenkling att allt fler tycks tappa perspektivet kring hur samhällsbygge ser ut. Vår samhällsmodell är långsam, den bygger på processer och innebär förhandlingar och kompromisser. Sällan blir en kompromiss perfekt. Vi har trögheten i en parlamentarisk demokrati för att vi tror på samtal och att vägen är minst lika viktig som målet. Andra styrelseskick kan ge snabbare och starkare effekter, men historien har med all önskvärdhet visat att ofria samhällen i längden är betydligt mer ineffektiva.

Centerpartiet är ett typiskt trädgårdsmästarparti som sår, odlar, beskär, klipper och putsar tålmodigt och långsiktigt.

Centerpartiet är ett typiskt trädgårdsmästarparti som sår, odlar, beskär, klipper och putsar tålmodigt och långsiktigt. Höstbudgetens landsbygdsinnehåll är just trädgårdsfix, som behövs för att underhålla trädgården.

Samtidigt kommer det tillfällen då man behöver plantera omfattande i en trädgård. Centerstudenters kritik inför centerstämman, om tendensen att dutta i den ekonomiska politiken är värd att beakta. Ibland kanske en rabatt ska bli gräsmatta, ibland måste ett träd fällas för att ge ljus till annat. Samtidigt har man inte ensamrätt i vad som ska göras, det finns andra man måste kompromissa trädgårdsskötseln med.

Men det vi pratar om nu är 137 kronor i månaden för jämtar. Det är inte mycket för de flesta, men för några gör det lite skillnad. Och det är framför allt en markering att staten ser att du inte har samma förutsättningar som medborgare i Stockholm eller i Gullspång.

Det kallas för rättvisa.

Annons