Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om Piratpartiet, satir och upphovsrätt

/

I tisdagens ÖP skrev Jens Ganman en krönika på Kultur- och nöjessidorna. Krönikan handlade om en radiosatir som han och Björn Höglund gjort om Piratpartiet. I satiren annat sa de att de bildat Nya Piratpartiet och att de tyckte att upphovsrätten borde avskaffas helt och hållet. Allt borde vara gratis. Även bilar och lägenheter.
Reaktionerna Ganman fick på satiren fick honom att dra slutsatsen att Piratpartister ”är precis lika lättstötta, kortsynta och benägna att tala maktspråk som de etablerade partierna.”
När krönikan publicerades på OP.se drog en debatt om Piratpartiet och upphovsrätt igång. Här nedan några av inläggen.

Annons

n Jag förstår irritationen hos de som är engagerade i dessa frågor när de ser den media som borde vara politiskt obunden missuppfatta och bagatellisera deras politiska budskap.

Jag tänker rösta på Piratpartiet för att de står för saker som tidigare har varit fullständigt självklara men som numera verkar betraktas som exotiska.

Jag är inte emot att konstnärer och kulturproducenter ska kunna ta betalt, men jag ser demokrati och fri kommunikation som än viktigare grundpelare i samhället. Att revidera upphovsrätten i de fall den blir omöjlig att upprätthålla är en konsekvens av detta och inget självändamål.

n Satir är när man slår underifrån och upp. Att sitta på fast etablerad mark, i en värdekonservativ studio med flera lyssnare än de flesta kanaler, och driva med fenomenet Piratpartiet, är bara ironi och ingenting annat.

Men som du säger, gubbväldet behöver sparkas lite på. Så varför inte använda radiotiden din till att sporra ungdomen i stället? Eller sparka på lite gubbar, Jens, på din värdefulla radiotid. Det kan bli aningen självironiskt, men det blir säkert uppskattat om du hittar den rätta takten.

n Själv tycker jag inte att Ganman ska censureras, men innan han skriver något mer kanske han ska tänka efter lite, så att det inte blir en oavsiktlig självparodi av det. Men att tänka efter före är kanske jobbigt. Liksom, tydligen, att kolla upp grundläggande fakta, som till exempel att Piratpartiet inte vill avskaffa upphovsrätten utan förkorta den.

n Piratpartiet vill ha ”en dynamisk upphovsrätt”, enligt deras hemsida. De vill förkorta den från 70 år efter upphovsmannens död, till fem år. För en upphovsman så är det så nära en total avskaffning som det går att komma. Ett år, fem år, eller tio år spelar ingen roll. Att som kreatör tappa kontroll över sitt verk är inte bara ett ekonomiskt bakslag, utan ett inkräktande på kreatörens yttrandefrihet.

n De andra politiska partierna har i många år fått lära sig att handskas med sina respektive extremister... Ett annat missnöjes-/enfrågeparti som Ny Demokrati blev häcklade sönder och samman på 90-talet på grund av sin ideologiska inkonsekvens. Så där får nog Piratpartiets medlemmar göra sig beredda - långt vassare satiriker än jag kommer att driva med partiet från och med nu. Snart är man en del av etablissemanget och då börjar allvaret.

Angående upphovsrätten kan man göra en jämförelse med exempelvis ett husbygge. Du bygger en villa åt dig och din familj. Efter 70 (eller fem) år tycker någon att den ska uppgå i det allmänna och du och dina efterlevande fråntas besittningsrätten. Få människor skulle gå med på ett sådant arrangemang men kulturarbetare förväntas göra det (principiellt) när det gäller det de skapat. Inget nytt i och för sig. Historiskt har vi alltid haft låg status. Det var skottpengar på oss förr och den mentaliteten lever kvar än i dag hos vissa.

Mer läsning

Annons