Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om problemet med att göra sig fin

Varför blir man alltid tvungen att gå på toa innan lacket hunnit bli riktigt torrt?
Och varför har man då alltid på sig jeansen som är särskilt svåra att knäppa upp?

Annons

Det var en dag i vintras. Jag hade köpt en ny klänning och ville känna mig litet fin.  Så jag fick för mig att jag så gärna ville ha riktigt mörka, djupt vinröda naglar.Jag gick till sminkaffären och köpte ett lack vars nyans fått det sensuella namnet Bogota Blackberry. Kulören är en sorts sofistikerad blandning av svart, körsbär och blod och skimrar vackert när man rör fingrarna. Hade jag långa naglar skulle jag förmodligen påminna om Cruella de Vil, men mina är korta – det blir enklast så när man knattrar på ett tangentbord hela dagarna.
Nu är det så att jag brukar aldrig ha mörka naglar. Har jag lack (och det är mycket, mycket sällan) så är det ljust, litet som fransk manikyr (fast utan de hysteriskt vita tipparna). Då syns inte misstagen.
För jag gillar egentligen inte att måla naglarna alls. Jag hatar att måla vänstra handens naglar eftersom det är så svårt att styra penseln (jag är vänsterhänt), jag hatar när färgen blir randig, skev och halvt genomskinlig på en fjärdedel av nageln, hatar när man ska måla andra lagret och färgen liksom vägrar att flyta lika lätt som första gången, utan gärna bildar små pölar längst ut på nageln, och fast man väntar en evighet på att det ska torka så lyckas man ändå få något hack eller sudd i lacket. Varför blir man alltid tvungen att gå på toa innan lacket hunnit bli riktigt torrt? Och varför har man då alltid på sig jeansen som är särskilt svåra att knäppa upp? I hate it!
Jag hatar att hela proceduren ska vara så omständlig och ta nästan hela dagen – helst ska man lägga på ett lager baslack (för annars blir naglarna missfärgade och man ser ut som man röker tre paket cigaretter om dagen), två lager färg och sedan ett topplack (har man ändå gjort sig besvär vill man ju att färgen ska hålla ett tag!).
Jag föredrar snabbtorkande lacker, men Bogota Blackberry fanns inte i någon sådan version, och det var bara det lacket som hade den härliga färg jag var ute efter. Jag ville vara fin och fick alltså lida pin.
Så därför målar jag nästan aldrig naglarna. Det är för mycket besvär och jag blir bara arg. Men snyggt är det – i alla fall på dem som har tillräckligt med tålamod.
Kicki är redigerare och krönikör på ÖP.
Ibland skulle hon behöva tagga ned litet.

Mer läsning

Annons