Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om rostiga bilar och digitala tavlor

Annons

Helgen gick i bilens tecken.

Och det fortsätter även nu till helgen. Motormässor och bilutställningar verkar sannerligen gå hem. Och visst var det lite roligare att gå runt i staden och köra på vägarna när man överallt mötte tjusiga, välputsade och långsamkörande bilar från en helt annan tidsepok.

Inne på Galleri S kunde man också i lördags gå på vernissage och möta bilar och motorcyklar på väggarna. Bilar och motorcyklar som har det gemensamt att de alla kommer från USA och de har alla tillverkats på 1950- och 60-talet.

Konstnären John Eyre älskade dessa fordon redan som barn och nu som vuxen välutbildad och erfaren konstnär ägnar han sig åt att berätta historier med sina akvareller av bilar och motorcyklar.

Det är en fascinerande utställning. John Eyre söker inte det snygga. Hans hårt beskurna och fokuserade målningar visar gärna upp det slitna, det rostiga, ja, det personliga som finns i dessa fordon. En del är bilar som går att köra och andra har stått länge ute i naturen innan de hamnat framför Johns akvarellpenslar. John framhåller att det han vill är att på något sätt genom sina målningar återge bilarnas och motorcyklarnas livshistorer.

Man behöver inte vara biltokig för att gilla den här utställningen, men det hjälper. Jag vandrar fascinerad runt och följer listan och ser att fordonen som porträtterats så här personligt är hämtade från en mängd olika geografiska platser runt om i Sverige och runt om i USA. Och på något sätt blir målningarna än personligare ju närmare bilen John kommer, ju mer inzoomad han är, när han är så nära att man bara ser någon detalj är det nästan som mest fascinerande.

Denna väldigt fina och väldigt speciella utställning hänger kvar hos Galleri S till den 4 juni.

Kulturens vårsäsong 2014 får väl nu sägas vara slut. Och det är en säsong med många plus och några minus. Till att börja med måste jag konstatera att utbudet den här våren har varit väldigt stort. Jag skulle tro att våren 2014 är den kulturevenemangstätaste säsongen som någonsin varit i Östersund. Det trots att det inte blev någon Vinterfestival och det trots att kulturbidragen till ideella föreningar ströps tillfälligt.

Men det stora utbudet till trots så har inte publiken alltid hängt med. Det stora utbudet verkar kort sagt inte motsvaras av en lika stor efterfrågan.

Allt som har någon slags bakgrund i teve verkar vara det som går bäst. Trots alla nya kanaler att sprida kultur via verkar inget gå upp mot att ha medverkat i någon slags produktion som visats av någon nationell tevekanal.

Kingen har spelat live i Östersund i många år och har väl haft sin publik. Men sedan det fina programmet När rocken kom till Sveg visades i nationell teve fick han ett genomslag som han aldrig förr haft. I Östersund sålde han direkt ut hela salongen på Storsjöteatern. När RRR-festivalen på Gamla Teatern släppte biljetter i våras talade man om att Doug Seegers skulle komma. Han hade då varit med som en del i sista avsnittet av mycket populära teveprogrammet Jills veranda och sjungit en enda låt. Det räckte tydligen för att biljetterna skulle sälja slut på mindre än ett dygn. Likaså i samma avsnitt av Jills veranda var Magnus Carlsson med och upptäckte Doug. Magnus band Weeping Willows slog igenom på allvar när deras musik användes i teveprogrammet Pistvakt. Weeping Willows konsert på Gamla Teatern sålde slut direkt. Två dagar innan fina samiska sångerskan Mari Boine skulle vara på Gamla Teatern var hon med i teve i programmet Sapmi Sessions. Konserten sålde givetvis ut.

För de som anordnat saker som inte varit med i teve har det varit svårare. Sensus och Club Corazon satsade stort och anordnade endagsfestivalen Rundgång Fågelsång De behövde runt 300 betalande besökare för att gå runt. De hade bokat eliten av svenska indieband och artister inom rock och hiphop. Men tyvärr kom bara drygt hälften av vad som behövdes för att gå runt. Även IF Popgeni, en förening som jag själv tillhör, har haft en tuff vår med ungefär bara hälften så många besökare per konsert jämfört med hur det var våren 2013. Två konserter gick med sammantaget en stor ekonomisk förlust. Ståuppkomiker som varit med mycket i teve drar folk och ståuppkomiker som inte är med i teve så mycket lockar betydligt mindre folk.

På gallerierna klagar man att det säljs mindre konst än förr och att de offentliga inköpen har minskat enormt mycket. Jag själv tycker också att det verkar vara mindre besökare på vernissagerna i vår än vad det varit tidigare. Dessutom har det varit något färre utställningar i vår än vad det brukat vara de senaste åren.

Jag tänker på hur det var när jag flyttade till Östersund 1985 och jämför med hur det är i dag. Då var det inte särskilt många konserter överhuvudtaget i Östersund och kulturutbudet då var mest institutionsstyrt. I dag är det så mycket större mångfald och så otroligt mycket mer som händer.

Men efter våren 2014 måste man ändå fråga sig vem som i framtiden ska våga, ha råd med och genomföra de kultursatsningar som de vill och som inte har den uppenbara framgångsfaktorn att de kan kopplas till ett populärt teveprogram.

Kanske är det så att kulturen behöver lite mer hjälp till samordning. I dag är det lite så att det är djungelns lag som styr. De som har bra uppbackning av bidrag kan också satsa på sådant som lockar. De som inte har det har fått svårare att nå ut och har haft svårare att locka besökare.

En enkel kulturpolitisk sak vore att hjälpa alla att nå ut med sina utställningar och arrangemang. En central digital anslagstavla, både en fysisk och en uppdaterad nätbaserad, för lokal kultur och samlade lokala kulturannonser i tidningarna skulle behövas. En sida med artiklar och kalendarier en slags "Allt om Östersund".

Turistföreningens kalendarium är inte så lätt att hitta i precis. ÖP:s Cityshop hade en sådan samlande funktion som helt saknas i dag.

• På söndag är det för övrigt en vernissage att se fram emot. Jamtlis konstansvariga Christina Wistman presenterar utställningen så här: Temat för årets stora konstutställning på Jamtli är Konstnärens landskap och tar sin utgångspunkt i museets konstsamling.

I utställningen ges många tillfällen till geografiskigenkänning och nostalgiska möten med en tid som flytt, men också till problematisering av konstnärens motiv. Vad är ett konstnärens landskap?

Självfallet är det landskapsmåleri, men det kan också handla om en konstnärs specifika motivkrets som inte nödvändigtvis behöver vara landskapet som sådant. I utställningen möts vi av Jämtland och Härjedalen som konstnärer från

1700-talet och fram till idag har mött länet och skildrat det i sin konst. Vi möts också av inre landskap i gestaltningar som inte är helt verkliga utan handlar mer om att förmedla sinnesstämningar, drömmar och minnen. Konstnärligt handlar utställningen om konstnären och dennas/dennes motiv. Det är det stora sammanhanget

Att få se konst med motiv från Jämtland Härjedalen är det väldigt många som har efterfrågat. Ja, vem vet. Det kanske till och med går hem lika bra som om det varit med i ett teveprogram.