Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ÖP är en mästrande uppfostrare

Lördagen den 10 maj dömde Ö-P:s politiske redaktör Marcus Persson ut min ledartext som publicerats en vecka tidigare under rubriken "Drevet mot SD har gått så långt att demokratin kan hamna i fara.

Annons

En passus med kritik mot vårdpersonal som stoppat SD-besök på deras arbetsplatser var enligt Persson " inte förenlig med ledarsidans linje."

Vad jag skrev var: "Utan att nämnvärt ifrågasättas fick folk med "Vårdpersonal mot rasism"-knappar breda ut sig i SVT om sin upprördhet över Åkessons fräckhet att genomföra besök som ingen skulle reagerat på om partiledaren varit en annan."

Ledaren den 3 maj var ett försök att analysera konsekvenserna av ett skeende som sen dess bara trappats upp. Nu har brevbärande aktivister meddelat att de vägrar dela ut valmaterial från SD. I veckan skrev Expressen om fenomenet under rubriken "SD-sabotagen är ett hot mot demokratin." Låter det bekant?

Att SD på grund av sina rötter i utomparlamentarisk högerextremism inte är ett parti "som andra" utan till exempel är närmast förutbestämt att förnya sig genom utrensningar har jag påpekat vid upprepade tillfällen.

Aktivister bland nätkommentarerna har ändå inte tvekat utnämna mig till Sverigedemokrat. Det kunde varit värre - Janne Josefsson blev i förra veckan nazistförklarad efter ett program om yttervänsterns våld. Erkännas ska dock att det inte är kul bli Kung för en dag på Avpixlat.

En ledarsidas främsta roll i dag är nog att tillföra nya perspektiv på dagsaktuella frågor. Att våga se att vägen till helvetet ofta är stensatt med goda föresatser.

I förra veckan skrev skribenten Johan Hakelius i Aftonbladet om en artistduos ställningstagande för antirasism och feminism. "När dessa artister konfronteras med någon som bara befinner sig ett par tum utanför den blekvänstriga mittfåran - - - blir de nästan alltid hätska. - -De kan inte förstå hur någon kan ha en avvikande uppfattning."

"Och där har vi en bild av vår tid: En väldig önskan att tycka något, en ovilja att tycka något som kräver en egen tanke - och en samtidig oförmåga att sätta sig in i andras tankar. Det är inte början på en diskussion, det är slutet på alla samtal. - - -"

Dit har, menar jag, Ö-P nu kommit. Tidningen har lämnat funktionen som läsarens samtalspartner och iklätt sig rollen av mästrande uppfostrare. Det är utomordentligt sorgligt.

Sven-Olov Lööv

Svar från Marcus Person, politisk redaktör:

Ledaren "Ledarsidans linje i den politiska debatten" som Sven-Olov Lööv här svarar på skrevs av två skäl. Dels förtydliga ledarsidans idépolitiska hemvisst under mitt redaktörskap, dels att ta avstånd från Sverigedemokraterna och deras rasistiska politik. Det ställningstagandet står jag fast vid. Om det är att stå i en blekvänstrig mittfåra för att man står upp för mänskliga rättigheter, antirasism och feminism. Då gör jag och ledarsidan det.

Jag menar också att ÖP:s ledarsida fortsatt är en samtalspartner. Generös replikpublicering och läsarkontakt får illustrera det.