Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guds kärlek gör inte skillnad på par

/

Med anledning av ny äktenskapslagstiftning tar höstens kyrkomöte ställning till om Svenska kyrkan ska behålla sin vigselrätt.
Debatten mellan oss biskopar om vigselrätten, delvis förd i media, har lett till många frågor. En av de viktigaste frågorna som har ställts till mig är hur jag själv kommit fram till att jag kan välsigna homosexuella par, och även viga dem om staten gör det möjligt.

Annons

Det började med att jag i början på 70-talet lärde känna människor som var homosexuella, och de var inte konstiga, utan var som jag och alla andra. Jag lärde mig tycka om dem och förstå deras svåra situation.

Samtidigt var jag församlingspräst och förde många samtal i församlingen, och mellan kollegor, om bibeltolkning och hur vi skulle förstå bibeln. Jag förstod att vi skulle ta speciell hänsyn till utsatta människor, och att den insikten gick före enskilda bibelord. Jag började förstå att Guds kärlek i Kristus var det viktiga. En kärlek som handlade om relationer mellan människor och mellan Gud och människor.

kärleken var viktig. En trohet som Gud förutsatte mellan sig och sitt folk Israel, men som Israel bröt många gånger, men Gud lät dem börja om. Den troheten är viktig i alla relationer. Detta gäller mellan Gud och oss, mellan heterosexuella par och mellan homosexuella par. Den innehåller löften, förlåtelse och arbete på den relation jag lever i.

I relationen med Gud och Kristus blev jag välsignad i dopet och vid konfirmationen, när jag och min hustru vigdes blev vi välsignade. Samma välsignelse delar vi ut till homosexuella som har ingått partnerskap. Välsignelse innebär ett skydd, där Gud lovar att ge mig mat, hem och kläder, att Guds omsorg verkar genom våra medmänniskor. Den innebär också en andlig direktkontakt med Gud. Detta innehåll i välsignelsen hade jag inga svårigheter att ge vidare vare sig till hetero- eller homosexuella par.

en del att kyrkan ska avstå sin rätt att förrätta vigslar. Staten har ett ansvar för att ge skydd till människor som lever tillsammans. Staten ska höra deras löften och ordna med försörjningsregler och arvsrätt. Att höra löftena har staten bland annat delegerat till trossamfunden. Som vigselförrättare är jag ett ombud för samhället. Det är inget konstigt med det, bara alla trossamfund behandlas lika. Därför vill jag behålla vigselrätten, för då står jag till förfogande för alla de medlemmar i Svenska kyrkan som vill ha hela vigseln i kyrkan. Och då menar jag alla medlemmar, även de som lever i samkönade förhållanden.

att bli vigda. Det är inte den enskilde prästen som ska lova att viga vare sig hetero- eller homosexuella par. Det är församlingen som tar ansvaret för att vigsel eller välsignelse finns att tillgå. Och då tar kyrkan ansvar för att ingen blir diskriminerad. Samma situation finns för den enskilde prästen och församlingen oavsett om vi har vigselrätt eller inte. Alla präster vill inte heller i dag välsigna alla par, men församlingen tar ansvaret och ser till att det finns en präst som är beredd att göra det.

Biskop i Svenska kyrkan, Härnösands stift

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons