Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nedskärningar ger inga besparingar

I min bok ”Blåsta”, gör jag ett bokslut över den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. När jag nu ser hur man möter dagens kris med nya nedskärningar undrar jag om vi lärt något av den förra.

Annons

Enligt Lärarnas Riksförbund varslas eller avskedas nu uppemot hundra lärare i Jämtland. Men den typen av besparingar har en obehaglig tendens att dyka upp som kostnader på andra konton.

Under min tid i skolan sparkades var femte lärare. Vi protesterade förstås och jag minns föräldrar som försökte fråga sina politiker om inte det här skulle innebära att just deras barn fick sämre utbildning och sämre förutsättningar att komma ut i arbetslivet.

I dag har vi facit, i nedskärningarnas spår kom sämre studieresultat och större utslagning. Det man sparade på lärarlönerna kostade pengar i sämre konkurrenskraft för Sverige.

På vilket sätt var det en besparing?

lades ner under 1990-talet. När våldet äter sig in i ett samhälle framhålls just bristen på mötesplatser som en av huvudförklaringarna. ”Alla säger att det saknas fritidsgårdar. Men det är förmodligen mer komplicerat än så”, har Reinfeldt sagt om Rosengård.

Och det är det förstås. Men någonstans kan man ju börja. ”Det fanns en frustration i området hos ungdomarna tidigare för de hade inga fritidsaktiviteter.

När fritidsgårdarna höll öppet märkte vi av ett ordentligt resultat.

Samhället har sparat åtskilliga miljoner på det här”, sa en polismästare i Stockholm när man ett år valde att ha sommaröppna fritidsgårdar. Men året efter var de stängda igen.

På vilket sätt var det en besparing?

en ungdomsarbetslöshet på 4 procent för massarbetslöshet i debatten. I dag drömmer nog de flesta politiker våta drömmar om så låga siffror.

Ungdomsarbetslösheten närmar sig 25 procent och har varit tvåsiffrig sedan 1990-talskrisen. 90 000 unga var redan innan finanskrisen ställda vid sidan av, utan försörjning från vare sig jobb, studier eller bidrag.

Skandia har räknat ut att en person i marginalisering kostar 12,5 miljon under sin livstid. Nu skär man ner på möjligheterna att lämna utanförskapet. Det finns färre platser på Komvux, man kan inte använda arbetslivserfarenhet för att komma in på högre utbildning och studenter har inte rätt till a-kassa.

På vilket sätt är det en besparing?

efter nedskärningarna måste jobba hårdare i äldreomsorgen, skolan och sjukvården. Därför har sjukskrivningarna skjutit i höjden.

På vilket sätt är det en besparing?

Det är bara att konstatera att man blåst kommunerna på pengar och medborgarna på kvalitet. Det finns inget som säger att det är bättre ekonomi att betala kostnaderna för lärares och sjuksköterskors arbetslöshet, än att betala dem för att undervisa och vårda.

Det är förstås precis så dumt som det verkar att det finns människor som är arbetslösa samtidigt som det behövs fler händer i äldreomsorgen, järnvägsräls att lägga och bostadsområden att rusta upp.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons