Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya regioner – ett svenskt missförstånd

Oförtrutet fortsätter Robert Uitto och hans kamrater i grannlänet (ÖP 20 mars) sina planer på att avskaffa Jämtland som egen region. Men fortfarande försöker man undvika debatt genom att inte tala om vilka konsekvenser det kan få.

Annons

Farhågorna för vad som ska hända med vår sjukvård, och om man har tänkt placera regioncentrum i Sundvall eller Östersund, besvaras inte.

Ingen förklaring ges till varför vi ska offra vår sammanhållning, ett inarbetat varumärke och möjligheten att slå vakt om våra egna intressen, som så ofta skiljer sig från kustens, bara för att gå in i en region som ändå anses för liten.

Den nya regionen är så grovt tillyxad att man tänker sig att gränserna får fastställas av slumpen. Vilka kommuner som helst får ansluta sig, ju fler desto hellre.

Längre kan man inte komma från de historiskt framvuxna regioner med stark identitet och gemenskap, som inom EU anses känneteckna fungerande regioner.

Hur feltänkt det är framgår av en nyutkommen bok om Regioner i Europa (utgiven av de tre storstadsregionerna). Boken är naturligtvis tänkt som ett argument för nya regioner, men utgivarna har gravt har missförstått situationen.

För det första framgår att de regioner i Europa man ser som förebilder är mycket större än de tilltänkta svenska. För att kunna uppträda på jämställd fot med de i boken beskrivna Hessen, Wales, Kastilien eller Bretagne behöver hela Sverige vara en enda region.

För det andra framhålls att de starka regioner som kan göra sina röster hörda i Bryssel är historiska enheter med tydlig historisk identitet:

”I den pågående svenska regiondebatten missar man för det mesta den regionala identitetens betydelse för framåtskridande och utveckling. Detta är allvarligt och saknar motstycke i andra länder, där man är väl medveten om den regionala identitetens betydelse.

Ty genom identiteten får regionen sin profil, sin personlighet och stärker därmed sin europeiska och globala konkurrenskraft”, skriver Lisbeth Lindeborg i bokens inledande kapitel, och fortsätter ”Invånarna (måste) kunna identifiera sig med sin region. Det har visat sig att förekomsten av en stark regional identitet hos invånarna är en lokaliseringsfaktor.”

Det är en bra beskrivning av vårt län, som det är i dag. Den nuvarande länsindelningens styrka är att den har funnits så länge och att den till stor del stämmer med landskapsgränserna. På så sätt är regionreformen kontraproduktiv, den skulle riva ned de under lång tid framvuxna gemenskaper vi har.

Oavsett hur en ny region utformas är det inte sannolikt att dess storlek och avgränsning kommer att vara lämplig i framtiden. Snarare blir den ett utvecklingshinder. Betydligt klokare måste vara att behålla nuvarande indelning och låta växlande samverkansformer utvecklas.

Så resonera s det på Gotland och i Halland och nu rapporteras Dalarna vara inne på samma linje. Det är tragiskt att initiativtagarna till Region Mitt inte inser att de också skulle behöva ta en paus. Och förutsättningslöst pröva alternativet att bevara Jämtlands län som en egen region, men dess tydliga identitet utåt och inåt och möjligheter att försvara våra egna intressen.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons