Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skaffa kunskap i rovdjursfrågan

Öppet brev till Naturvårdsverket: På senare år har rovdjursstammarna ökat i en takt som ingen kunde ana och det har gjort många rennäringsföretag konkursmässiga.

Annons

Forskaren Öje Danell, Lantbruksuniversitetet i Uppsala, har i en rapport slagit fast att det svenska renbeståndet är mycket nära total kollaps på grund av det samlade rovdjurstrycket.

Så många som 50 000 renar hamnar varje år i rovdjurens klor. Renstammen klarar inte det och nu har det alltså gått så långt att avelsbasen blivit i stort sett förryckt. För samerna innebär detta rent konkret att man inte kan slakta och kan man inte det kan man heller inte tjäna några pengar till försörjning och utveckling av företagen.

Många samer lånar pengar till sin verksamhet i förhoppning om att nästa år ska bli bättre och lånet kunna betalas tillbaka. Men, för många har det fortsatt så i flera år och vi vet alla att detta inte håller.

Senare års problem har fått till följd att sydsamiska män tar sina liv och enligt professor Lars Jacobsson är siffrorna uppseendeväckande höga.

Anledningarna till detta är flera, men den allt överskuggande orsaken är rovdjurens exempellösa skador i renhjordarna, som drar ekonomin i den absoluta botten. Flera samebyar rapporterar att så mycket som 80 procent av kalvarna dödats.

Samerna har i åratal försökt att påtala sina problem, men de har inte vunnit gehör. Det har dröjt med åtgärder om skyddsjakt och i många fall har de efter lång tid fått avslag.

Samerna håller i dag på att resignera. De känner sig misstrodda, har berövats förtroendet för myndig - heterna och upplever att beslutsfattarna väljer rovdjuren på renens bekostnad.

De lekmän/kvinnor som fattar besluten i dag har ingen bakgrund och kunskap i det här ämnet och vet inte vad deras beslut får för konsekvenser. De försöker lära sig efter hand, men priset för detta experimenterande är svindlande och konsekvenserna för den svenska faunan, för de areella näringarna och för det rörliga friluftslivet är förödande.

På andra håll i vär l den, exempelvis i Ryssland finns betydande kunskap och erfarenhet av rovdjur, men de kunskaperna verkar inte passa den samlade, svenska forskarkåren.

Okunnigheten, både från de beredande myndigheternas sida och från den beslutande är påfallande stor och när i stort sett allt går fel tvingas staten göra det lätt för sig. Då avfärdar man resultatet av sitt arbete med att man ändå betalat ut betydande belopp i rovdjurs- ersättningar.

Samerna som när en längtan att få utveckla sina hjordar, föra ett stort antal renar till slakt och i möjligaste mån klara sig utan ersättningar från staten blir inte hjälpta av sådana avfärdanden. De klarar inte att para en tusenkronorssedel med en annan och få till en renkalv.

Redan innan större förändringar sker inom jord- och skogsbruk har man gjort konsekvensanalyser där man bedömer verkningarna av projekten. Där har man kunskap och erfarenhet att göra bedömningar med bra träffsäkerhet, men när det gäller just frågan om rovdjuren är det inte så.

Det finns en betydande kunskap ute i bygderna som bland andra Naturvårdsverket skulle kunna ta till vara. Tyvärr är det ingen som fäster avseende vid den kunskap och de åsikter som människorna på landsbygden har och ändå är det dessa som ska leva och verka med rovdjuren nära sig.

Besluten fattas i allt för hög grad av rovdjursromantiker utan erfarenhet av boende på landsbygden.

Läget är akut. Jag efterlyser därför en utförlig konsekvensanalys gjord av erfarna och kunniga personer, där landsbygdsbefolkningen fått säga sitt och som kan tala om för oss, konsekvensen av dagens rovdjurspolitik, på ett ärligt sätt.


Ledamot av länsstyrelsens rovdjursgrupp i Jämtlands län

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons