Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetsmarknaden behöver ett rött Europa

Annons

Vår svenska modell på arbetsmarknaden har rönt framgång genom årens lopp. Till skillnad från många länder i Europa har vi väldigt få strejkdagar, vilket vi kan tacka samtalen mellan arbetsmarknadens parter för. När avtalen väl är slutna, är arbetsfreden på plats. Till gagn för såväl arbetsgivare som arbetstagare.

Vi har också en lagstiftning på området som reglerar förhållandena mellan den som säljer sitt arbete och den som köper. Den lagstiftningen har kommit tillstånd tack vare aktivt fackligt och politiskt arbete. Inflytande i beslutsgången på arbetsplatsen samt rättigheter och skyldigheter i anställningen är viktiga frågor att reglera. En stärkt lagstiftning är en förutsättning för en fungerande arbetsmarknad. Vi kan konstatera att högern inte ser det på samma sätt. De vill uppenbarligen inte ha ordning och reda på arbetsmarknaden.

I dag kan personer, varor, tjänster och kapital röra sig fritt inom Europa. Vad som saknas är de fackliga rättigheterna bland de så kallade fyra friheterna. Människan måste gå före marknaden!

Fri förhandlingsrätt, konflikträtt och att behålla den svenska modellen måste överordnas den fria rörligheten på EU:s inre marknad. Vi har Laval-domen i färskt minne: det lettiska byggföretaget som, ur svensk synvinkel, betalade usla löner och som det svenska facket tog strid för med krav om högre lön och bättre villkor. Domen gick byggföretagets väg, till förtret för såväl arbetstagarna som de svenska arbetsgivarna. När utländska företag kan komma till Sverige och konkurrera på osunda villkor med sämre arbetsmiljö och löner drabbar det även våra svenska företagare.

Krav har ställts att införa ett socialt protokoll i EU:s fördrag. Det är bra. De fackliga rättigheterna skulle då stärkas ytterligare. I den globaliserade värld vi lever i krävs samarbete över gränserna för att mota såväl osund konkurrens som ett likabehandlande av anställd personal.

Krav om revidering av utstationeringsdirektivet hörs också. Det är nödvändigt. Utstationeringsdirektivet reglerar villkoren för den personal som utländska företag skickar iväg för jobb i andra EU-länder. Ska vi lyckas upprätthålla principen om lika lön för lika arbete är en revidering av direktivet enda sättet.

Borgarna är inte intresserade av att revidera utstationeringsdirektivet, eller att införa något socialt protokoll. Vissa av dem ser inte ens Laval-domen som något hot mot vår svenska modell. Det är beklämmande, men bevisar bara än en gång vad de står för. Ska vi ha någon rättvisa krävs ett rött Europa. Arbetsmarknaden behöver ett rött Europa.

Annika Kallin

Fackligt aktiv i SEKO

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons