Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Ingen tar upp nackdelen med sanden

Annons

Hallå bilist och sandkramare. Har hängt med i denna debatt nu och jag blir häpen av det jag läser.

När man hör att man kan blåsa ur en spolarburk mellan Östersund och Lit blir jag fundersam, för en spolarburk på en modern bil innehåller cirka fem liter spolarvätska, och det är ju endast tre mil till Lit. Alltså tokspolar man hela tiden.

Okej, må så vara, men vad kan du bilist göra för att undvika detta? Har du tänkt på hur nära du ligger framförvarande bil? Ofta hör man att lyktor och vindruta kloggar igen av saltet, har ni tänkt på att öka avståndet till framförvarande bil?

Det är ingen som tar upp baksidan av sanden med stenskott på vindrutan, krossade extraljusglas samt igenkloggade bromsok, för att inte tala om blästrade sparklådor, där rosten frodas.

Varför är det så tyst om detta? Kör jag för nära en bil på en sandad vinterväg ser jag att det sprutar småsten och ökar därför avstånde. Varför inte samma på saltade vägar? Varför ska man ligga tio meter bakom bilen, få fullt med saltsprut och slösa på vätskan?

Dessutom; om man klagar på att det smetar igen på rutan, har man inte funderat på att byta torkarblad?

Vad vill jag då säga med detta? Jo, jag kör 87:an varje dag, under vintern använder jag totalt 15 liter spolarvätska, byter torkarblad två gånger per år.

Mellan Stugun och Kälarne har jag sedan 2011 fått tio stenskott på rutan och sju krossade extraljus. Det har inte skett för att jag legat för nära, utan vid möten med lastbilar och bilar.

Uffe A

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons