Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

2017 är året då regeringen måste deklarera vilken skogspolitik den tänker bedriva

2016 var året då Charlotta Riberdahl, regeringens utredare av skogsvårdslagen fick sparken efter ett rättsfilosofiskt resonemang med socialistisk klangbotten. Scenen för denna skandal var Almedalen och en vecka senare fick hon lämna sitt uppdrag. 2017 år året då den nye utredaren Fredrik von Arnold ska presentera sina slutsatser i slutet av mars.

Annons

Samtidigt är 2017 också året då regeringen måste presentera en tydlig inriktning på den egna skogspolitiken. Oavsett vad vi tycker om den. Efter von Arnolds utredning måste landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) tala ur skägget, sudda ut uppkomna frågetecken bland skogsägare och beskriva hur skogens miljö- och produktionsmål ska balanseras. En uppgift som den parlamentariska landsbygdskommittén inte vågade sig på, trots 75 presenterade förslag.

Vad ska vi med skogen till? Är det en resurs som människor äger; som avverkas och bidrar med tillväxt och sysselsättning. När landsbygdsminister Bucht sparkade Riberdahl tolkade vi det så. Eller anser regeringen att skogen i stället bor vara något annat? En kuliss för människor att uppleva; en promenad, en fin vy, något som ska lämnas orört. När miljöminister Karolina Skog (MP) ställer turismen mot skogsbruket på konferenser i Stockholm tolkar vi det så (lantbruk 5/1).

I Kanada bygger man världens högsta trähus på 18 våningar. I Sverige skyddar vi lavskrikor.

Hur ser regeringen på dagens situation där skogsägare nekas avverkning; är det i linje med regeringens politik eller sker en övertolkning av ett otydligt regelverk hos myndigheter som Skogsstyrelsen? Regeringen är svaret skyldigt eftersom dagens rättsosäkra situation är omöjlig och bidrar till en minskad tillit mellan skogsägare och stat. Att inte säga någonting alls, så har man ingenting sagt må vara en beprövad strategi för en bevarad grannsämja men det är en undermånlig strategi för en regering att ställa sig bakom. Skogen är i dag en alldeles för viktig resurs för den regionala utvecklingen och sysselsättningen i Norrlands inland för att den ska gömmas undan i utredningar och mummel från regeringskansliet. Skogen är för övrigt inte det enda landsbygdsminister utredningsmumlar om, det gör han även om jakten.

Ansvarsutkrävandet gentemot en regering måste fungera och om svenska skogsägare ska kunna utvärdera regeringens arbete då måste man först få veta vad regeringen egentligen tycker. Vad vill regeringen med skogen? 2017 måste blir året då regeringen slutligen tar ställning i skogspolitiken och deklarerar vad man avser att göra.

Mer läsning

Annons