Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalta inte med hockeyvåldet

Annons

När sprintern Oscar Pistorius häktades efter att ha skjutit ihjäl fotomodellen Reeva Steenkamp stod han plötsligt i ett nytt rampljus. Lagens långa arm hade gripit tag i världsstjärnan och journalisterna jagade honom.

Oscar Pistorius förklarades skyldig. Att han var idrottare var inte en förmildrande omständighet.

Pistorius dömdes först för dråp, men Sydafrikas högsta domstol gjorde senare en annan bedömning och fällde idrottaren för mord. Om brottet hade ägt rum i ett idrottsligt sammanhang skulle det inte ha påverkat den rättsliga bedömningen, eftersom det är olagligt att mörda även på en idrottsarena.

Inom ishockeyn har slagsmål och fula tacklingar länge utgjort ett problem, men den ordning som har tillämpats har gått ut på att hockeyn själv ska straffa och städa upp. Därmed har en stor överslätande filt lagts över hela våldsproblematiken.

I stridens hetta kan värdegrunden bli otydlig.

Om Kofotskarlsson gör sig skyldig till misshandel riskerar han att hamna i fängelse, men när hans namne på hockeyrinken pucklar på med motsvarande frenesi hamnar spelaren i utvisningsbåset eller får matchstraff och böter. Därmed har hockeyn "markerat". Frid och fröjd, Karlsson är nöjd. Och det så kallade värdegrundsarbetet kan lugnt fortsätta.

Men någonstans finns det kanske en gräns även för Hockeysverige. När en Röglespelare i mars 2015 cross-checkade en motspelare i nacken så att vederbörande fick föras till sjukhus, hade något oacceptabelt inträffat. Därom var alla ense och straffet som disciplinnämnden dömde ut blev 10 matchers avstängning (varav 4 omvandlades till böter).

Det stannade dock inte med denna "självsanering". Hockeyspelaren som utövade våldet har nämligen åtalas som misstänkt för misshandel, ett brott där fängelse finns på straffskalan."När man är idrottsutövare kan man samtycka till visst våld, men det finns en gräns för hur mycket man kan samtycka till", som kammaråklagare Michelle Stein har uttryckt saken i en kommentar till TT.

Inställningen är fullt rimlig, för idrottare ska inte behöva frukta för sina liv bara för att en motspelare blir förbannad. Påföljder som enbart innebär avstängning är inte självsanering, utan snarare ett hån mot offren. Om 10 matchers anses vara ett rimligt straff för livsfarligt våld, vad ska då påföljden bli den dagen en spelare faktiskt mister livet? 15 matchers avstängning varav 5 omvandlas till böter?

Hockeysverige borde jobba med de bestående attitydproblemen när det gäller synen på våld. Det skickar konstiga signaler när en spelare som har begått ett så grovt överfall bara kan fortsätta karriären i en annan klubb som om hela saken var ur världen.

Sätt ned foten en gång för alla. Dalta inte med våldet.

Mer läsning

Annons