Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det stora spelet är åter i en hotfull värld

Большая игра, The Great Game, Det stora spelet är tillbaka.
Termen kommer egentligen från kraftmätningar mellan de brittiska och ryska imperierna i Centralasien under 1800-talet, men dragkampen mellan olika länder är åter i vår tid.

Annons

Europeiskt samarbete utsätts nu för hård yttre statlig press, att läggas till en rad andra faktorer som ekonomi, migration och Brexit.

Den första veckan med Donald Trump som president i USA har varit allt annat än upplyftande. I förfärande hastighet har olika multilaterala samarbeten attackerats, däribland frihandelsavtal och eurosamarbetet. Trumpadministrationens förslag till EU-ambassadör var inte direkt diskret i sin EU-attack i en BBC-intervju (se ovan).

Dessutom har relation med Mexico gått ned i frysboxen och det varit massavhopp bland de högsta chefstjänstemännen på amerikanska UD.

Till det finns rykten om att sanktionerna mot Ryssland ska hävas. Hur en sådan uppgörelse kan se ut antyds av en presidentrådgivare i klippet från Fox News.

På den andra sidan finns ett Ryssland som gör sitt yttersta för splittra, söndra och härska i Europa så är europeisk säkerhet inte längre given.

Här är målet imperieåterställning på grannländernas bekostnad.

Läs mer: Patriotism, repression och krigsekonomi i Rysslands säkerhetspolitiska strategi

Ta nu en titt på bilden nedan. Den säger långt mycket mer om det faktiska läget än de staplar som annars vanligtvis publiceras.

Där läggs ofta USA:s globala styrka ihop med övriga Natoländerna, men missar då att dessa styrkor inte finns greppbara i Europa. Men bilden förskönar ändå läget en del.

Räknar man bort USA:s totala kapacitet framträder en annan bild av styrkeförhållandena runt Östersjön. EU:s tre största militärmakter samt Polen, Finland, Danmark, Sverige, Estland, Lettland och Litauen är underlägsna i numerär, förutom att det är delad 10 länder.

Europas länder har svårt att använda den volym man har. Transportproblem och få enheter på brigadnivå minskar den effektiva förmågan. Storbritannien har till exempel bara en brigad att tillgå. Ryssland har också fördelen av inre linjer och inget splittrat beslutsfattande.

I väst ska beslut fattas kollektivt i Nato och EU, och dessförinnan ska regeringar ha begärt hjälp. Samtidigt övar Ryssland på att gå i krig från fredsgrupperingar.

Och FOI:s senaste rapport konstaterar man att Rysslands militära kapacitet ökat rejält sedan 2013:

"Ryssland har förutsättningar att inleda två storskaliga offensiva operationer samtidigt. De Väpnade styrkorna förfogar under 2016 över tillräckliga förbandsresurser för att kunna inleda två parallella storskaliga operationer med försvarsgrensgemensam strid och samtidigt bibehålla en mindre strategisk reserv samt minimerade förbandsresurser för en defensiv operation med försvarsgrensgemensam strid i varje potentiell krigsskådeplats.”

Försvarsutgifternas andel av BNP uppgick 2015 till 5,4 procent. Dessutom ska man jämföra med vad Ryssland får för pengarna. Låga lönekostnader innebär en relativt mycket högre effekt än i väst.

Därtill har Ryssland inte alls förlorat så mycket på lågt oljepris som man kan förledas att tro eftersom trippeleffekten oljepris-dollarkurs-rubelkurs varit stabil.

Förändringarna går nu fort i spänningsfälten runt Östersjön. Under ett besök i Helsingfors för en tid sedan kunde jag konstatera en påfallande oro under den officiella ytan. Minnena av Finlandisering och balansgången efter andra världskriget är levande hågkomster.

Finland har alltid orienterat sig mot Östersjöns starkaste makt. Maktskiften har också betytt kriser eller krig. Det innebär att oron för ett eventuellt slut för Pax Americana är mer påtagligt än i Sverige. Och många finländare önskar nog att landet tagit chansen att gå med i Nato medan "Jeltsin var full".

Finland planerar nu för att Försvarsmakten ska ha snabbt gripbara förband. Runt hörnet väntas stora påfrestningar i statsbudgeten när flotta och flygvapen ska förnyas. Prislappen för dessa investeringar ligger på 6-11 miljarder euro. Dessutom förväntas arméns storlek öka ytterligare.

Så här kan ett scenario se ut där Sverige dras in i krigshandlingar genom rysk aggression i Baltikum.

Det som populärt i väst kallas för hybridkrigföring har Finland känt av, där Ryssland tvingade Finland till förhandlingsbordet i fråga om gränsövergångar genom att slussa igenom flyktingar över gränsen. Därtill har man blivit utsatt för en rad informationsoperationer. Finland har även trasslat in sig i byggandet av kärnkraftverket i Fennovoima med ryska energiintressen. Ett bygge som man nog inte hade gett sig in i dag, men som det nu från Helsingfors horisont inte finns någon väg ur.

Ett annat energiexempel är NordStream 2 där Finland inte kopplat in den säkerhetspolitiska analysen utan bara miljöaspekter, och valt att upplåta hamnarna i Kotka och Hangö. Det ska jämföras med Sverige där regeringen fått Gotland att säga nej, men där Karlshamn fortfarande trilskas med hänvisning till det kommunala självstyret.

NordStream är en genialisk konstruktion och ett verktyg i att skapa motsättningar mellan länder i Europa och slitningar inom länder. I det ryska synsättet är energi ett medel för konflikten. För oss en handelsvara på en marknad där vi vinner tillsammans.

Idén om att gemensamt skapa större värden kolliderar med ryskt nollsummespel. Skillnaden beskrevs också av FOI:s forskningsledare Gudrun Persson på ett Folk- och Försvar-seminarium i november:

”Det är som att vi spelar fotboll och sen tar ett lag upp bollen och börjar spela rugby.”

Ryssland spelar Большая игра med den auktoritära statens hela verktygslåda. Vi gör det inte.

Men det är kanske vad vi borde göra. I alla fall vara betydligt mer medvetna om att spelreglerna har ändrats.

Att ÖB Micael Bydén tidigarelade svensk närvaro på Gotland kan ses som ett svenskt proaktivt drag i

Första speldraget är att hålla ihop EU; United We Stand, Divided We Fall.

Man kan tycka vad man vill om EU, men för ett antal år framåt är EU nu primärt ett säkerhetspolitiskt nationellt svenskt intresse. Sedan behöver de demokratiskt bärande partierna i Sverige se till att alla förtroendevalda har en gemensam grundläggande lägesbild.

Det innebär att tokerierna i Karlshamn kring NordStream inte skulle få det utrymmet som det fått idag . Kommunalråd ska inte utifrån kortsiktiga egenintressen överpröva nationella säkerhetsbedömningar. Att successivt stoppa juridiska hål som det med det lokala självstyret i fallet Karlshamn är en annan sak vi kan göra i Sverige. Liksom omedelbara investeringar för att stärka totalförsvarsförmågan också höjer tröskeln för konflikt.

Läs mer: ÖB redo att ta emot mer pengar till Försvarsmakten

Den mentala bilden om att samlingsregering kan komma att behövas inom kort måste också sätta sig.

Tyvärr visar senaste veckans piruetter i svensk politik att den insikten ännu inte finns hos partiledningen i ett av de två statsbärande partierna i Sverige.

Trump & Putin

Sverige, Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Polen, Estland, Lettland och Litauen skulle tillsammans kunna försvåra för ett ryskt militärt speldrag genom att regeringarna i berörda länder i förväg delegerar till respektive försvarsmakt att i ett gråzonsläge både besluta om att ge och ta emot militär hjälp från varandra.

Detta för att korta ledtider och fördröjningar som skapar osäkerhet. Fördröjningar som kan skapas av ryska insatser likt de på Krim och som leder till en fullbordad situation på marken.

Vi behöver betrakta Östersjön som ett operationsområde, där våra länders nationella intressen sammanfaller, oavsett om vi är medlemmar i Nato eller EU. Ur rysk synvinkel gör man ingen större skillnad ändå mellan organisationerna.

Rent generellt behöver vi sluta vara reaktiva, utan i stället vara proaktiva och spela efter en egen plan om vart vi ska någonstans och hur vi kan engagera Ryssland i meningsfulla utbyten som inte stödjer de ryska försöken att orsaka splittring och dominans.

Om nu Kreml spelar rysk rugby kan vi inte fortsätta spela fotboll enligt FIFA:s regler. Inte när vi tvingas hantera Большая игра.

Intresserad av Säkerhetspolitik? Missa inte Podd 72! Podden handlar om att vara redo, om kriser, katastrofer, prepping, säkerhetspolitik och informationskrig. Finns att ladda ned på iTunes och Acast.

#23 ÖB om pengarna, veteranerna, Aurora-17 och året som gick

#22 Målkonflikten kring resiliens - samtal med Helena Lindberg på MSB

#21 Uppsnack inför #FoFRK - totalförsvar, psykförsvar och bussresa i Polen

#20 Finland fyller 100 år i en utmanande tid

#19 Trump blir den fria världens ledare, kommer vintern nu?

#18 Missilsköld, ny ubåt och bussresa i Polen

#17 Finland´s FM Soini: "They know we will defend ourserselves like tigers and lions together"

#16 Security in the Baltic Sea region - a podcast with Edward Lucas

#15 "Lögn och förbannad dikt", samtal med försvarsministern om informationskriget

#14 Återvunnen självständighet firar 25 år och gasledningen som delar Europa

#13 kl 07:58 kom explosionen

#12 Brexitspecial 2 - Och nu då, vad hände och varför?

#11 Brexitspecial - inför omröstningen

#9 Fem år sen Fukushima, alver mot troll och dina preppingfrågor

#8 Preppa för Sportlovskyla, kulturen i säkerhetsdoktrinen & Lars Wilderäng

#7 Maskrosrötter, fredsförsök i Syrien och hur Ryssland trollar litvinenkorapporten

#6 På FoFRK del 3: "ÖB lovar försöka stoppa Bergsjös anfall, finländska myter och energiplanering för krig"

#5: Från FoFRK del 2:"Sveriges förmåga får betyg, MSB:s GD och kvällspressens utsända"

#4: Från FoFRK 1: "En Skipper, en stjärnförfattare och en civil krishantering"

#3: Medborgaransvaret i Kris, Ryssland och besök på skräckhotellet

# 2: Så fixar du strömavbrottet & kan det bli krig på Balkan?

#1: Preppa med barn och Svarta svanar

Mer läsning

Annons