Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En feg önskelista sårar inte tomten

Det är ett intressant tecken i tiden när LRF och LO gör gemensam sak i en debattartikel om landsbygdspolitik och vilka reformer som behöver göras.

Annons

Debattartikelns innehåll är sig ganska slätstruken, liknas bäst vid en vag och generell önskelista inför julafton där målet har varit att få plats med så många önskemål som möjligt. Kanske har barnen inte vågat låsa fast sig vid konkreta önskemål, därför hållit fast sig vid abstraktioner, allt för att inte genera jultomten när en annan julklapp levereras. Eller så hade LRF och LO svårt att enas om konkreta önskemål.

Det finns trots allt ett värde av att LRF och LO uttrycker gemensamma önskemål. Värdet av en gemensam debattartikel kan liknas vid Greenwashing (på svenska grönmålning) när företag och organisationer använder mer resurser till att faktiskt hävda att man är miljövänliga än vad man använder till miljövänliga åtgärder. Genom samarbete med LO får LRF:s agenda en facklig-politisk certifiering vilket innebär att deras åsikter bättre kan bli hörsammade inne på regeringskansliet och ute i den socialdemokratiska partiorganisationen.

LO får å sin sida dessutom en högre trovärdighet i landsbygdspolitiken än vad man faktiskt förtjänar. Om det inte vore för LO:s solidariska lönepolitik, där löneökningen ska vara lika hög i hela landet oavsett hur lönsamheten för företagen ser ut, då hade vi haft fler småföretag och jobb på landsbygden.

Med det sagt är det positivt för samhällsdebatten att LO ansluter sig till ett ämne där man tidigare har varit frånvarande. Inte minst väcker det en tanke om varför arbetsgivarorganisationerna är beklagansvärt tysta och fortfarande uteblir från den landsbygdspolitiska debatten. Har inte näringslivet ett intresse av att regional utveckling och livskraft i hela landet för fram utifrån perspektivet om företags konkurrenskraft och tillväxt? Särskilt i en tid där förklaringen till landsbygdens nedmontering är närmast smygsocialistisk.

Dessvärre har landsbygden fått en framlyft position i debatten genom framväxten av Sverigedemokraterna. Landsbygden har inte hamnat i fokus för att små orter minskar i befolkning eller på grund av jordbrukets tappade konkurrenskraft. I stället står nedmonteringen av välfärd, jobb och service som en förklaringsmodell till att Sverigedemokraterna ökar i opinionen.

Det är synd. Landsbygdens framtid borde vara i fokus utifrån egna meriter, inte som ett resultat av att arbetarrörelsen krishanterar när deras medlemmar röstar fel. Å andra sidan är det fel läge att vara kräsen.

Mer läsning

Annons