Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håll ihop fäbodbruket inför EU:s teknokrater

/
  • Fäbodbruket måste hållas ihop över svenska länsgränser och inför EU:s teknokrater. Allt annat ter sig orimligt.

Fäbodbruket har stor potential både när det gäller exklusiv mat­produktion och som en vital del av turismnäringen. Men det ålder­domliga brukningssättet bygger i dag på EU:s stöd. När länsstyrelserna i Dalarna och Jämtland bygger olika strategier för framtidens fäbodar får inte skillnaderna bli så stora att stöden äventyras.

Annons

Det finns kvar 250–300 fäbodar i Sverige. Gissningsvis är det en knapp procent av vad som fanns innan industrialiseringen började runt 1870. Ändå kunde det ha varit värre. Om Sverige inte kommit med i EU 1994 hade fäbodbruket sannolikt varit näst intill försvunnet i dag.

Svensk jordbrukspolitik har aldrig i nämnvärd mån intresserat sig för de kulturella aspekterna på näringen. Socialdemokratin har gått lika hårt fram på landsbygden som i städerna när det gällt att göra rent hus med spåren av det förgångna. När vi skäller på EU:s snåriga regelverk bör vi ha i bakhuvudet hur det sett ut om teknokraterna bakom Omställning 90 istället fått bestämma.

ÖP har den senaste månaden i två talande reportage beskrivit villkoren för två fäbodbrukare i Jämtland. Det är både upplyftande och oroande läsning. Upplyftande för att det så tydligt framgår vilka potentialer som finns i fäbodbruk. Oroande för att hoten är lika påtagliga. Rovdjuren är en ständig hemsökelse för skogsbetet. Det landsbygdsprogram som är basen för fäbodbruket hänger på gärsgår’n. Och till det kommer att både fäbodbrukarna själva och länsstyrelserna inte är ense om näringens villkor.

I fredagens reportage från Östra Arådalen framgick att länsstyrelserna i Dalarna och Jämtland valt olika inriktning för fäbodarna. I Dalarna betonas kulturarvet och hantverk och turism blir naturliga komplement.

I Jämtlands län betonas mer de traditionella, rent agrara kvaliteterna. När den intervjuade fäbodbrukaren betackar sig för tillfälliga besökare som vill ha kaffe och våfflor speglar hon väl den linjen.

Men inför EU:s teknokrater gäller att hålla samman. För några år sedan hemsöktes de stödberättigade hagmarkerna av det uppmärksammade kravet på att varje hektar hagmark inte fick hysa mer än 50 träd. Det gick ett ramaskri genom de svenska skogs- och mellanbygderna men kravet – som faktiskt inte var helt omotiverat – visade att reglerna bakom stöden måste vara tydliga.

Fäbodbrukarna är så få att det vore sorgligt om de inbördes diskussionerna om hur ett "egentligt" fäbodbruk ska vara slår över i ett slags sekterism. Visst kan man förstå motviljan mot att ha turister rännande runt knuten – men då måste rimligen de uteblivna intäkterna från kaffe- och våffelförsäljningen kompenseras genom lönsammare livsmedelsproduktion.

"Vad ska fäbodarna vara till för: Naturen eller kulturen?" frågas det i artikeln. Både och, måste svaret rimligen bli.

sven-olov

lööv

Mer läsning

Annons