Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hanna Björklund: Problematik i kubik för Miljöpartiet

Att sitta i regering och styra ett land är svårt, särskilt för alla med ambitionen att vara principiell.

Annons

Ett visst mått av hyckleri är inbyggd i systemet. Det är omöjligt att balansera de olika momenten och frågorna som man måste hantera med att samtidigt stå upp för de rätt avvikande svenska kulturella värderingarna i alla lägen. Eller för den delen låtsas om som att man konsekvent håller sig till sin egen politik när man måste attrahera och hantera alla väljargrupper och medborgare.

Gott ledarskap måste därför handla om att förhålla sig till detta på ett så ärligt sätt som möjlig, och att balansera intressekonflikter till övervägande fördel för de egna grundvärderingarna. När Stefan Löfven fick frågan om Saudi, en av världens värsta diktaturer, var just en sådan borde han givetvis ha svarat som en statsman, att han i egenskap av sitt ämbete inte kan kommentera den typen av frågor eftersom det finns stora utrikespolitiska intressen som spelar in. Istället jollrade han bort sig med att han inte ville sätta sådana etiketter på andra länder.

Den här problematiken i kubik har Miljöpartiet haft sedan de blev en del av regeringen. Deras problem förvärrades förmodligen av det faktum att de inte hade tänkt klart om sin egen identitet innan de klev fram för att styra landet. I en artikel sammanfattade nyligen ett antal medlemmar vad de ansåg är grundläggande värderingar för deras parti.

Vad betyder ens det där? Framgång ska inte mätas i prylar, undersökningar visar att framgång mäts socialt, av andra, i form av immateriella värden som familjetillhörighet, vilka språk man talar, hur man ser ut, vilka kulturella vanor man har. Är det bra eller dåligt i Miljöpartiets värld? Välfärd är mer än konsumtion, välfärd är konsumtion, en av de största posterna i samhällets konsumtion för att vara exakt. Men det är stor skillnad på konsumtion av tjänster, konsumtion av varor och resurser, konsumtion av immateriella värden som kultur, är sådan konsumtion inte välfärd?

Är det inte välfärd att människor kan konsumera mat och tak över huvudet? Detta är några små exempel på motsägelserna och märkligheterna i Miljöpartiets ideologi och det kommer ytterst av att partiet och dess värderingar inte egentligt är ett värderingssystem utan en känsla. Att vara miljöpartist och att säga att man röstar på Miljöpartiet är en känsla. En social signal om att man är lite bättre, lite finare, lite godare. Det spelar ingen roll att politiken inte går ihop, för man har i alla fall skickat rätt signaler. Det blir dock väldigt svårt att sköta det mödosamma pragmatiska arbetet med att styra ett land under sådana premisser.

I veckan släppte Centerpartiet en egen rapport där de granskat MP:s politik hittills i regeringen. De kritiserade sådant som skatteväxlingen och impopulära politiska beslut på områden som Vattenkrafts försäljning av brunkol och höjd skatt på solel. Allt Miljöpartiet gjort är inte misslyckanden. Miljöpartiet består, som alla andra grupperingar, av olika människor, och även här finns dem med goda ledaregenskaper och relevant kompetens. Per Bolund är en minister som generellt gett ett gott intryck och skött sitt jobb. Isabella Lövin hanterade sitt uppdrag i EU väl.

Men som sagt, att styra ett land handlar inte om att pricka av sitt partiprogram utan att hantera en komplex verklighet. Det är svårt att göra när man byggt sin identitet och ideologi på att känna sig finare än andra, även om man har kloka människor i sina led. En bra idé för att rädda upp den katastrofala interna situationen och väljarnas förtroende vore att börja där snarare än att försöka rädda principer som aldrig riktigt fanns.

Mer läsning

Annons