Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kajsa Dovstad: Varför särbehandlas samer positivt i Sverige?

Samernas egna rättigheter strider mot idén att alla ska behandlas lika.

Annons

Samer har rättigheter andra svenskar saknar.

De är folkgruppen som har rättigheter andra svenskar saknar. Och ett land där inte alla människor är lika inför lagen är inte fullt ut demokratiskt. Därför är det dags att ifrågasätta särbehandlingen av samer.

Enligt svensk lag får endast vissa samer bedriva renskötsel. Det är, på ren svenska, diskriminerande. Inte för att särskilt många skulle vilja hålla på med renar om de fick. Den samiska kulturella särarten hotas knappast av en lagstiftning som jämställer alla svenska medborgare - så varför inte ändra?

Det är inne att tycka att samerna - trots sina särrättigheter - är missgynnade. Artisten och samen Sofia Jannok kallar sig “dekolonisatör” och säger i en intervju med popmuzik.se (24/3-16) att hon vill att “folk ska få höra hur grovt det är, hur strukturellt det är, jag kallar det rasismen mot samer”.

Det är inne att tycka att samerna - trots sina särrättigheter - är missgynnade.

Rasismen består i det här fallet av statens agerande i det uppmärksammade Girjasmålet. Tvisten grundas i att Girjas sameby vill ha ensam jakträtt på statens mark. Staten menar att alla, både samer och andra svenskar, ska kunna jaga på området. Den inställningen är knappast rasistisk. Samebyn har däremot ett exkluderande förhållningssätt till alla som inte tillhör dem.

Samernas särskilda fiske- och jakträttigheter fastställdes i lag år 1927. Lagstiftningen anger att samerna för sitt “livsuppehälle” har rätt att jaga och fiska i renskötselområden. 90 år senare behöver knappast någon jaga för sitt livsuppehälle - i synnerhet inte då modern rennäring bedrivs med helikopter och skoter, och inte betyder månader på fjället till fots. Men lagen kvarstår. Eftersom renskötselområden kan ligga på mark ägd av någon annan kan den vanliga jakträtten komma i klinch med samernas särskilda jakträttigheter.

En annan känd same är hiphopartisten Maxida Märak som skriver krönikor på vänstersajten Politism. Märak är arg på allt från gruvbolag som ger folk jobb till “den stereotypa bilden av vad en same är”.

Det är förvisso bra att Märak och andra bekämpar fördomar. Samer blir fortfarande utsatta för glåpord, vilket givetvis inte är okej. Men bilden av att samer är utsatta för ett slags strukturellt kolonialt förtryck stämmer inte.

Samer har länge varit integrerade i den svenska statsapparaten. Redan på 1600-talet blev samen Johan Graan landshövding i Västerbotten. På 1700-talet var samer nämndemän i svenska domstolar.

På 1900-talet gjorde sig staten dock skyldig till grova övertramp när den uppsaliensiska rasbiologen Herman Lundborg åkte Norrland runt för att mäta skallar. Det borde nutidens makthavare be om ursäkt för. Men skallmätningarna, som även icke samiska barn utsattes för, är snarare en mörk parentes än det mest rättvisande exemplet på relationen mellan samer och statsmakten.

Även Börje Salmings popularitet motbevisar tesen att andra svenskar inte skulle gilla samer. Salming har alltid framhållit sitt samiska ursprung och är en av våra mest älskade idrottsprofiler.

Men också hockeyhjältar kan ha fel. I en intervju med tidningen Expressen (16/12-14) sprider Salming missförståndet att samer är “ursprungsfolket här i Sverige”. De flesta svenskar bor långt söder om samernas traditionella utbredningsområde. Många har aldrig träffa en same, än mindre en renägande sådan.

I norra Sverige har samer och andra svenskar levt sida vid sida under århundraden. Vad som har varit sameland har varierat över tiden. Delar av den areal samerna i dag gör anspråk på som renskötselområden har bara varit föremål för rennäring i några få generationer.

I norra Sverige har samer och andra svenskar levt sida vid sida under århundraden. Vad som har varit sameland har varierat över tiden. Delar av den areal samerna i dag gör anspråk på som renskötselområden har bara varit föremål för rennäring i några få generationer.

Samer har inte som amerikas ursprungsbefolkning indianerna med våld drivits bort från det de har ägt. Ändå låter det på vissa vänsterdebattörer som om samer är förtryckta på samma vis.

Till exempel fokuserade Aftonbladet-skribenten Jonna Simas recension (20/3) av filmen “Sameblod” enbart på de passager där huvudkaraktären, sameflickan Elle Marja, blev utsatt för rasism. Sima nämnde inte att Elle Marja förtrycktes av sina egna när hon ville lämna renskötarlivet.

DN:s krönikör Lena Andersson gjorde filmen mer rättvisa (10/6) och beskrev att den handlar om en individ som försöker nå sina drömmar, pressad mellan både den svenska majoritets- och den samiska minoritetskulturens normer. Andersson fick hård kritik, bland annat i ett blogginlägg av samerna Helena Omma och Johan Sandberg McGuinne.

Varför skulle den samiska kulturen inte kunna vara förtryckande? Renskötseln är exempelvis organiserad i kollektivistiska samebyar som kan fatta beslut över huvudet på den enskilda renägaren.

Dessutom omfattas bara medlemmar i samebyar av de särskilda jakt- och fiskerättigheterna. Sametingets ordförande och partiledaren för Jakt- och fiskesamerna Håkan Jonsson vill visserligen att alla samer, inte bara några, ska kunna dra nytta av reglerna.

Men vem är egentligen same? Där verkar inte samerna själva vara överens. Samelandspartiet har överklagat röstlängden till Sametinget eftersom de anser att personer som inte är samer står med i rullorna.

Men vem är egentligen same? Där verkar inte samerna själva vara överens.

Det finns ett enkelt sätt att lösa både Jonssons och Samelandspartiets bekymmer: Avskaffa alla samiska särrättigheter. Av riksdagspartierna driver bara Sverigedemokraterna den linjen - trots att lika rättigheter för alla medborgare i allra högsta grad är en liberal inställning.

Både politiken och populärkulturen borde börja behandla samer som alla andra.

Mer läsning

Annons