Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kina på nytt i blickfånget

Annons

I veckan är det 20 år sedan Kinas kommunistregim sköt ihjäl hundratals människor vid studentmassakern på Himmelska Fridens Torg. Drömmen om ett friare Kina slutade i blodbad.

Mycket har hänt sen dess, men kvar finns en totalitär regim som styr 1,5 miljarder invånare med järnhand.

Studentrevolten började i april. Målet var ökad demokratisering. När fler och fler Pekingbor anslöt kunde militär och polis till sist inte kontrollera händelseutvecklingen. Då gav regimen order om eldgivning med riktig ammunition.

Natten mot 4 juni 1989 sköt militären rakt in i folkhavet med förödande effekt. Försvarslösa människor föll likt käglor.

Den kommunistiska ledningen hade visat sitt ansikte. Här fanns inget utrymme för kompromisser mot ett mer öppet samhälle.

Förra söndagen visade Sveriges Television en dramadokumentär med autentiskt filmmaterial och intervjuer av nyckelpersoner i dramat 20 år efteråt. Programmet var skakande. Det utgör ett viktigt historiskt tidsdokument.

Mycket har ändrats i Kina på två decennier men samma regim styr. Visserligen är gränserna mer öppna, handelsförbindelserna fler, men när det gäller mänskliga rättigheter är Kina fortsatt usel. Oppositionella gör sig icke besvär: De städas ovillkorligen bort och får inte göra sin röst hörd.

Nästan lika otäckt var att förra veckoslutet parallellt se en färsk tysk tv-dokumentär om hur Kina rekryterar blivande elitgymnaster. 5-årige Deng med kompisar utsätts för näst intill barnmisshandel på väg mot ära och berömmelse i VM eller OS. Vad som händer med de 99,9 procent av barnen som slås ut längs vägen törs man knappt tänka på.

Nattlig längtan och gråt efter mamma hundratals mil bort ingick i skådespelet liksom smädelser från tränarna när övningarna inte utföll till belåtenhet.

Här knäcks kinesiska medborgare mer än byggs upp inför sina framtida liv, men staten är förstås viktigare än individen …

Inför OS i Peking 2008 matades vi med propaganda om hur mycket bättre tillvaron blivit i Kina. Inte minst gällde det här mänskliga rättigheter. Det finns anledning fortsätta ifrågasätta regimen utifrån dessa grundläggande fundament.

Under sina månader som ordförandeland i EU har inte minst Fredrik Reinfeldt och den övriga svenska regeringen chans att påverka Kina trycka på Kina. Om de törs vill säga.

Mer läsning

Annons