Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Landsbygden har framtiden för sig"

”Landsbygden har framtiden för sig. Det är tveksamt om staden har det. Det finns ingenting som håller ihop människor här.”

Annons
Patrik Göransson är kyrkoherde i den svenskspråkiga S:t Mikaels församling i Tallinn. Bysten på Gustaf II Adolf är en gåva från borgmästaren i Lützen.

Vi sitter inte i New York, New Delhi, London eller Stockholm och har samtalet, utan i lilla Svenska S:t Mikaelsförsamlingen i Tallinn. Rikssvensken Patrik Göransson är sedan millennieskiftet kyrkoherde i en församling med 400 medlemmar, framför allt estlandssvenskar, som tillhör Estniska evangelisk-lutherska kyrkan. Den har, liksom Svenska kyrkan, skrivit på Borgåöverenskommelsen vilket gör att man välkomnar varandras präster och medlemmar som sina egna.

Göranssons församling står med ena benet i staden, den andra på landsbygden. Till församlingen hör förutom S:t Mikaelskyrkan i Tallinn även kapell på öarna längs kusten, öar där den svenskspråkiga befolkningen en gång i tid var betydande.

”På småöarna behövde man stå ut med varandra. Man kunde inte släppa ut konflikter eftersom man vara i ömsesidigt beroende. I staden däremot är det enkelt att bara ”deleta” människor ur umgängeskretsen. Vad kommer det att göra med oss som människor när vi kan ta bort andra människor som vi tycker är obetydliga.”

Exteriör från S:t Mikaelskyrkan i Tallinn.

Kyrkoherden Göransson konstaterar krasst att det bästa sättet att överleva i en stad vid en katastrof är att känna sin granne sedan tidigare. De sociala nätverken försvagas i staden, samtidigt som beroendet av landsbygden är stort.

Läs mer: Glöm inte den baltiska Askungesagan

”Staden har låg överlevnadspotential i sin nuvarande form. Staden kan inte överleva utan landsbygden, men landsbygden kan överleva utan staden.”

Det svenska inslaget i Estland har långa anor. En gång i tiden kallades Sverigeesterna för knivsvenskar, eftersom rätten att bära kniv var tecken på att man var fria bönder till skillnad från den stora gruppen estniskpråkiga livegna.

Dagens S:t Mikaelskyrka är ett helgeandshus från 1500-talet. Den första församlingskyrkan förlorades 1716 då tsar Peter den Store bestämde att kyrkan skulle vara en ortodox garnisonskyrka. Efter en rättstvist mellan församlingen och tsaren fick man dagens kyrka som ersättning.

Där predikstolen står hängde under sovjettiden ett porträtt av Lenin. Kyrkolokalen var en sportklubb fram till självständigheten återtogs 1991.

Församlingen slogs i spillror av andra världskriget, omkring 1000 församlingsmedlemmar flydde till Sverige. Kyrkans böcker eldades upp och kyrkorummet blev en sportklubb. Porträttet med Lenin hängde där dagens predikstol står, Stalin på motsatt sida.

Efter den återvunna självständigheten fick församlingen tillbaka kyrkan och med hjälp av det svenska kungaparet skyndades renoveringen på.

Läs mer: Aldrig mer ensam, estnisk lärdom av historien

Historien är ständigt närvarande i samtalet där en gåva från staden Lützen blickar bakom kyrkoherdens rygg. Samtalet färdas över tid och rum. Från Gustav II Adolf, till nuet. Och om tiden mellan unionerna (den friaste för den enskilde medborgaren menar Göransson) och så förstås sovjettiden som ständigt finns närvarande i Estland som den tunga skuggan av en ond dröm:

”Karin i receptionen, hennes morfar, eller om det var farbror, hamnade i Gulag. Han blev färgblind av undernäring, när våren kom kunde han äta granskott och då kom färgseendet tillbaka. Det var hans största upplevelse i livet, att gå från att uppleva en svartvit film till att få färgseendet tillbaka.”

Estland är en föregångare i digitalisering. Erfarenheterna av cyberkriget 2007 har också gjort att Estland har en världsledande position i cybersäkerhet. Men det som framför allt intresserar Göransson är vad informationsteknologin gör med oss människor.

”Människor är stressade och lever idag både i en virtuell värld och i en verklig värld, i framtiden kommer man nog tvingas välja eftersom det inte går att hinna med allt i båda världar.”

Och i detta bor en intressant filosofisk fråga kring relationer:

”Vi har den verkliga världen och internetvärlden. Idag har vi många som säger att man är bästa vän med någon man aldrig har sett. Kan man ens vara vän med någon man inte har sett?”

Även om Göransson spår att många människor kommer att använda artificiell intelligens för bekräftande sociala relationer så är inte det något hot mot den egna verksamheten. Kyrkorummet kommer att bestå.

”Kyrkan är en överlevare, det är kopplat till nattvarden i verkligheten. Det kommer inte gå att ersätta sakramenten virtuellt. ”

Interiör från S:t Mikaelskyrkan i Tallinn. Sakramentet menar kyrkoherede Göransson aldrig kan ersättas av en virtuell upplevelse.

Det som är unikt med att gästa Patrik Göransson är det goda, förutsättningslösa, ömsesidigt lyssnande och insiktsfulla samtalet utan att man behöver vara överens, som det där med synen på EU och medborgarnas frihet.

Samtal som det som ledarsidan hade tillsammans med Patrik Göransson och Södermanlands Nyheters politiske redaktör Olof Jonmyren är verkligen inget som är alltför vanligt idag. Eller som Göransson uttrycker det:

”Åsikt går före insikt, men åsikt borde grundas på insikt. Tiden för den fördjupande beskrivningen har försvunnit. Det tar bort alla nyanser, allt blir svart eller vitt. Det blir mer och mer binärt när saker ska framställas.

Till slut kommer ingen att lyssna. Det här präglar vår tid.”

Detta är en ledartext av Patrik Oksanen, som skriver om säkerhets- och försvarspolitik för flera av MittMedia-koncernens liberala och centerpartistiska ledarsidor. Oksanen är till vardags politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning (c) samt återkommande ledarskribent på ÖP.

Mer läsning

Annons