Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Make Lantmäteriet great again

Annons

I många kommuner byggs det så att det knakar men mer måste till. Bostadsbristen, och regeringens uttalade mål om minst 250 000 bostäder till 2020, gör att arbetsmarknaden ser synnerligen ljus ut för flera yrkesgrupper.

Men i hela kedjan från råmark till färdiga hus finns det proppar. Lantmäteriet, den statliga myndighet som tillsammans med landets 39 kommunala lantmäterimyndigheter registrerar och indelar fastigheter, lider av personalbrist. Förrättningslantmätarna, som ska besluta om avstyckning, klyvning, sammanläggning och omarrondering, är helt enkelt för få och ärenden läggs på hög.

Lantmätaren och sakägaren tittar på förrättningskarta. Foto: Linda Alfvegren

Personal pensioneras och yngre medarbetare lämnar myndigheten för att i stället jobba på annat håll. Kompetensen efterfrågas av skogsbolag samt inom fastighetsbranschen, men även av andra statliga myndigheter och kommunerna. Det är många som drar i de anställningsbara och utbildningssystemet klarar inte av att svara upp mot efterfrågan.

Konsekvensen blir att myndighetsutövningen blir eftersatt. I den statliga utredningen om arbetskapaciteten inom byggsektorn, som nyligen överlämnades till bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP), uppskattas det årliga underskottet på lantmätare till 150-200 personer.

I mitten av december 2016 hade Lantmäteriet totalt 16 678 ärenden, varav 7322 ärenden väntade på att fördelas för handläggning. Gunnar Ersbo, som är verksamhetsutvecklare och tillika riksgränskommissarie på Lantmäteriet, förklarar att Lantmäteriet prioriterar ärenden som handlar om nyproduktion av permanentbostäder högst. Mindre prioriterade ärenden får långa väntetider. Många av de ärenden som påbörjas nu kom in i april 2016, säger Gunnar Ersbo.

Ärenden som handlar om nyproduktion av permanentbostäder prioriteras högst av Lantmäteriet.

För näringsidkare och privatpersoner orsakar denna seghet givetvis irritation, men problemet tacklas från flera håll. Vid årsskiftet skalades delar av uppdragsverksamheten bort för att frigöra personal till lantmäteriförrättningar. Nu ska privata företag få träda in och sköta de uppgifter som myndigheten slutar att utföra. Så kan samhället också fungera. Organisationen Samhällsbyggarna kommer att upprätta ett register där det ska gå att söka företag som utför den del av uppdragsverksamheten som Lantmäteriet slutar med, säger vd:n Sara Haasmark.

Förändringen av uppdragsverksamheten är dock bara en av de åtgärder som har vidtagits för att försöka vända utvecklingen. Lantmäteriet har även anställt assistenter som ska avlasta förrättningslantmätare, samt genomfört en arbetsutjämning över landet. Ärenden flyttas nu runt mellan kontoren som ett led i en nationell produktionsutjämning som ska korta köerna.

Man kan alltså tala om en utveckling där lantmäterikontoren i effektivitetens namn blir rena produktionsanläggningar, och där lantmätarrollen smalnas av samtidigt som den lokala kännedomen och förankringen försvagas. Och möjligen har vi inte sett slutet på denna utveckling. Riksförbundet Enskilda Vägar har exempelvis i flera års tid verkat för en övergång till den så kallade Finlandsmodellen, som skulle innebära att vägsamfälligheterna får mer förtroende och ansvar. Förslaget har senare modifierats, men det skulle innebära att uppgifter lyfts bort från Lantmäteriet.

Riksförbundet Enskilda Vägar föreslår förändringar som skulle påverka Lantmäteriet.

Ambitionen att bli smalare men snabbare kan ses som naturlig och sund, men hur kommer man tillrätta med problematiken att personal slutar på Lantmäteriet? Regeringens utredare föreslår fler utbildningsplatser, men om yrket är för okänd och har för låg dragningskraft, riskerar en sådan åtgärd att bli ett slag i luften.

Märit Walfridsson är utbildningsledare på lantmätarprogrammet på Högskolan i Gävle, ett av de lärosäten som utbildar blivande lantmätare. Hon menar att utbildningsväsendet borde bli bättre på att erbjuda distanskurser och skapa vägar för redan yrkesverksamma personer att skola om sig till lantmätare. För mäklare och en del jurister kan lantmätaryrket ligga nära tillhands, tror hon.

Högskolan i Gävle är ett av de lärosäten i landet som utbildar lantmätare. Foto: Högskolan i Gävle

Från sitt utbildarperspektiv understryker Märit Walfridsson att kunskapen om den goda arbetsmarknaden för lantmätare måste spridas, så att fler får upp ögonen för yrket. Där kan studie- och yrkesvägledarna göra en insats, tror hon. Även Sara Haasmark på Samhällsbyggarna lyfter fram okunskapen om lantmätaryrket som ett hinder för kompetensförsörjningen.

– Lantmätarens roll i samhällsbygget behöver lyftas och tydliggöras. Många roller är mer eller mindre självklara, exempelvis juristens. Det är inte lantmätarens, säger Sara Haasmark.

En förändrad och mer avskalad yrkesroll skulle alltså å ena sidan leda till bättre resursutnyttjande, men å andra sidan kan en sådan utveckling påverka yrkets attraktionskraft negativt. Det tror i alla fall Märit Walfridsson på Högskolan i Gävle.

– Om förrättningslantmätarens yrkesroll blir för uppstyrd och smal riskerar den att tappa i attraktionskraft. I synnerhet om den lokala förankringen och kännedomen går förlorad och tiden ute på fältet minskar. Tidigare kände lantmätaren sin ort och fick uppleva tjusningen i att vara en nödvändig bricka i samhällsbyggandet. Att på löpande band hantera ärenden på distans är givetvis något helt annat, säger Märit Walfridsson.

Invändningen illustrerar en målkonflikt som måste hanteras med varsamhet. "Make Lantmäteriet great again" är lätt att säga, men om kravet ska bli verklighet krävs sannolikt insatser på flera fronter. Högre rop på effektiviseringar kan i längden få en kontraproduktiv verkan om grundproblemet handlar om att myndigheten inte förmår locka till sig och behålla tillräckligt mycket personal.

Ett förslag som har framförts från bland annat Kristdemokraterna är att avreglera och konkurrensutsätta Lantmäteriet. Från moderat håll har liknande förslag kommit och även inom LRF har frågan diskuterats. Vid senaste stämman motionerade LRF Dalarna om att riksorganisationen skulle arbeta för en konkurrensutsättning. Frågan har därefter utretts, men LRF har inte satt ned foten.

De gröna näringarna drabbas när ärenden läggs på hög, men Martin Moraeus vill inte se förändringar som innebär försämrar på landsbygden. Foto: Privat

– En farhåga är att en total avreglering skulle försämra servicen på landsbygden, eftersom alla områden inte är lika marknadsmässigt intressanta för privata aktörer. Om fastighetsregleringen försämras i stora delar av landet skulle det drabba de gröna näringarna och det kommer LRF inte att acceptera, säger Martin Moraeus som är ordförande för LRF Dalarna.

Frågan om lantmäterisektorns framtid är komplex och de tvärsäkra svaren uteblir. En konkurrensutsättning kan vara aktuell, åtminstone i vissa delar, men staten kan och bör se till att grundläggande samhällsfunktioner fungerar i hela landet.

Mer läsning

Annons