Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Åsling: Bytet till Norrmejerier handlar om mer än profit

Annons

Det gäller att snyggt parera eventuella konflikter när man ska handla mjölk nuförtiden. För en tid sedan fick jag en brysk fråga vid mjölkkylen i butiken när jag sträckte mig efter ett mjölkpaket från Arla:

– Jasså du är en sån som köper mjölk från Arla.

– Jag håller inte på någon, svarade jag och pekade i kundvagnen. Där låg också ett mjölkpaket från Norrmejerier.

Situationen hade uppstått förut. Genom att köpa mjölk från både Norrmejerier och Arla visste jag hur den bäst kunde hanteras. Därmed kunde jag också fly från ett ofrivilligt ställningstagande i mjölkstriden.

Jag hejar på jämtländska bönder, oavsett om de är medlemmar i Arla eller Norrmejerier. Av de uppskattningsvis 120-talet mjölkgårdar som finns i länet har 31 stycken gått över till Norrmejerier. I torsdagens ÖP kunde man läsa om detta. I vågskålen ligger givetvis framtiden för Arlas mejeri i Östersund, som är så viktig för bönderna och länet. Men i samma vågskål ligger också lönsamheten för många mjölkgårdar.

Just därför har jag svårt att klandra de mjölkbönder som valt att byta till Norrmejerier. Profiten ska in och ansvaret för mejeriets framtid kan inte läggas på mjölkbönder som i så fall måste pruta med lönsamheten under en tuff ekonomisk situation.

Den mest självklara förklaringen bakom att flera gårdar lämnat Arla för Norrmejerier är just lönsamheten. Norrmejerier betalar bättre för ekologisk mjölk. Men bakom beslutet ligger också en kritik mot Arla och deras kommunikation med medlemmarna.

Arlas styrka är deras stabilitet, storlek och kraft på marknaden. Men bakom storheten finns också en inneboende känsla bland mjölkbönderna att mejerijätten har svårt att se deras vardag. Eftersom Arla är stor, är det svårt att som medlem få en rak kommunikation med ledningen. Det är en delvis orättvis recension av Arla men likväl finns den där.

I bakhuvudet ligger Arlas förtroendeskandal kopplat till resor, spritnotor och vidlyftet leverne under en tid då många mjölkgårdar befann sig i ett kristillstånd. En tid då vissa tvingades lägga ned sin verksamhet och andra inte visste hur länge man skulle kunna fortsätta.

Det kommer ta tid för Arla att återhämta det förtroende som flera jämtländska mjölkbönder förlorade under mjölkkrisen. Under den tiden kommer säkert fler gårdar lämna Arla för Norrmejerier.

Ansvaret för om mejeriet finns kvar i länet och om Arla fortsätter ha medlemmar i Jämtland måste läggas på Arla själv. Att lägga skuldbördan på de medlemmar som lämnat Arla av goda skäl är inte att ta sitt ansvar. Tvärtom skulle det bara förvärra Arlas situation. För Arlas medlemmar hoppas jag att mejerijätten snart betalar bättre.

Mer läsning

Annons