Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Åsling: Intern splittring inom M som tvingar fram en omröstning

Kom ihåg vad talmannen Andreas Norléns svarade när Ulf Kristersson fick sonderingsuppdraget 2 oktober:

Annons
– Det är ingen mening att bli vald till statsminister om man inte sen kan regera. Den som vill bli statsminister måste fundera kring om man kan få igenom sin politik i riksdagen.

Att pröva Ulf Kristersson som statsminister är mycket vågat. Risken är att en vunnen omröstning blir en pyrrhusseger för Moderaterna och på sikt kan det också splittra Alliansen. Men för den moderata partiledningen har det varit viktigare att (försöka) hålla ihop sitt parti än att hålla ihop landet.

Jag ska inte måla fan på väggen, allt kan gå bra och vi får (minst) fyra år av borgerligt styre. Men. Så här tänker jag: Ulf Kristersson kan vinna en statsministeromröstning, men det är högst oklart om hans regering kan få igenom sin budget.

Ulf Kristersson omringad av journalister i samband med att talmannen Andreas Norlén håller rundabordssamtal med partiledarna.

Man kunde ha prövat centerledaren Annie Lööf som sonderingsperson för en alliansregering som söker stöd över blocket. Jag tror att det hade varit till fördel om sonderingspersonen kom från ett mittenparti och utan egenintresse att bli statsminister. Tyvärr gick varken Moderaterna eller Kristdemokraterna med på det. Sannolikt eftersom en blocköverskridande regering är möjlig, och det vet man, men det kommer till ett pris Moderaterna inte är villig att betala för.

Det hade inneburit en prestigeförlust för Ulf Kristersson att han själv inte lyckades förhandla fram sin egen regering. Vem tar en sådan statsminister på allvar? Politiken skulle dessutom vara så pass mittenbetonad att tokhögern återigen skulle göra uppror.

Om Kristersson vill vara kvar som moderatledare då måste han bli statsminister. Annars kan han inte hålla ordning på sitt parti. Det är underskattat vilken betydelse splittringen inom M har för regeringsbildningen och vilka låsningar det skapar. Givetvis påverkar det också förtroendet för M som parti. Såklart. När det inte är ordning på torpet.

Frågan är Centerpartiet och Liberalerna vill sitta i Ulf Kristerssons regering på dessa grunder. Svaret är egentligen rätt ointressant. Viktigare är hur regeringen ska få igenom sin politik.

Det mest sannolika är att en ny regering får regera med övergångsregeringens avpolitiserade budget under ett års tid. Då har man ett år på sig att förhandla över blockgränsen med framför allt Miljöpartiet. Har man tur väljer dessutom MP nya språkrör med en annan syn på Alliansen och att förhandla i opposition. Redan i dag styr Alliansen tillsammans med Miljöpartiet fem regioner och i en rad olika kommuner.

Men visst är strategin chansbetonad. Lyckas man med det då överlever regeringen och Alliansen. Lyckas man inte, ja då måste Sverigedemokraterna stödja budgeten eller så står Sverige inför en regeringskris om ett år.

Ulf Kristersson vågade till en början inte lova en ny regering innan jul, hans talman Andreas Norlén pekade på vikten att regeringen får igenom sin budget. Men tokhögern har skapat sådan splittring inom Moderaterna att Ulf Kristersson inte har råd med mer tålamod.

Mer läsning

Annons