Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miljöpartiets katastrof är inte Åsa Romsons fel

Situationen är värre nu för Miljöpartiet än vad den var innan Romson avgick.

Annons

Det nya ledarskapet: Partisekreterare Amanda Lind omringad av språkrören Isabell Lövin och Gustav Fridolin.

Valnatten lider mot sitt slut. Trötta södermalmare vinglar hem berusad av ekologiskt maskrosvin. Det fanns mycket att fira under kvällen: Miljöpartiet fick 6,89 procent. Den moderata statsministern Fredrik Reinfeldt har meddelat sin avgång och om några dagar finns en rödgrön regering på plats. Det är ett historiskt ögonblick för Miljöpartiet som tidigare suttit på avbytarbänken eller förhandlat från sidlinjen.

Kort därpå, november 2014 noterar Miljöpartiet ett skyhögt stöd på 8,4 procent. Partiet har skarpa politiska ambitioner; rädda klimatet, rädda skolan (på 100 dagar), kulturvärlden charmas dessutom upp ordentligt när kändisen Alice Bah Kuhnke utses till kulturminister.

Inget kunde gå fel.Fast det gjorde det ju.

I dag vet vi att situationen för Miljöpartiet är ett elände: (MP) är bilen som kör 60 kilometer i timmen efter en vältrafikerad europaväg. Flera bilar (C) och (V) har redan kört om, trots väglag. Bakomliggande trafikanter (S) trummar på ratten och mumlar i tysthet om bilen kommer svänga av vägen snart, helst av allt hoppas man att bilen snart ökar hastigheten. Förhoppningen är att man ska komma fram tillsammans.

Notera följande:Yougov maj: 2,8 Ipsos maj: 3,5Inizio juni: 3,6Yougov juni: 3,2 Yougov juli: 3Yougov augusti: 2,8Inizio augusti: 3,2Sentio augusti: 3,5Yougov september: 3,9Inizio september: 3,7Yougov oktober: 3,2Sentio oktober: 2,4Yougov november: 3,3Sentio november: 3Inizio december: 3,5

I 15 av 47 opinionsmätningar sedan maj månad har Miljöpartiet legat under fyraprocentspärren. I övriga mätningar ligger man strax över. Endast i fyra mätningar når Miljöpartiet stabila 5 procent. Demoskop maj, Demoskop juni, Sentio juni, Novus november.

Trenden ska inte ses som en garanti för att Miljöpartiet åker ur riksdagen om det vore val i dag. Däremot visar det något intressant, nämligen att Miljöpartiets värsta tid är nu. Inte när de personliga skandalerna förföljde Åsa Romson. Inte när den förra bostadsministern Kaplan käkade mat med turkiska extremister. Inte när Kahn vägrade ta tjejer i handen. När allt detta skedde låg Miljöpartiet kring 5,5-6,5 procent. I dag är stödet någonstans mellan 3-4 procent.

Miljöpartiets elände upphörde alltså aldrig 9 maj när Åsa Romson meddelade sin avgång. Tvärtom. Därför finns det också anledning att ge Romson upprättelse, hon bör inte ses som sitt partis syndabock i denna situation. Kanske är felet att Gustav Fridolin suttit bakom ratten hela tiden. Förklaringen kan inte vara att skandalerna i Miljöpartiet har fortsatt, för situationen har tvärtom blivit bättre. Förklaringen kan inte heller vara att Miljöpartiet inte får igenom sin politik, tvärtom får man igenom omotiverat mycket av sin politik givet partiets storlek.

Oavsett anledning måste Miljöpartiet lista ut varför ingen vill åka med i bilen. Partiets storhetstid under Wetterstrand och Eriksson känns avlägsen.

Mer läsning

Annons