Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moderat avhopp föder frågor

/
  • När partipiskan viner finns tyvärr inget utrymme för enskilda ledamöter att rösta efter övertygelse.Anne-Marie Pålsson (M) vill lämna riksdagen.

”Partigrupperna har förvandlats till transportkompanier och ledamöterna till lydiga knapptryckare”.
Orden kommer från moderaten Anne- Marie Pålsson, som inte vill vara i riksdagen längre.

Annons

Anne-Marie Pålssons verklighetsbeskrivning är givetvis färgad. Ändå finns anledning lyssna och dra lärdom av det hon förmedlar. Hon finner inget nöje i riksdagsjobbet längre. För mycket är förutbestämt.

Fortsätter partierna på inslagen väg minskar de 349 ledamöternas betydelse. Skendemokratin förtydligas. Timmar av debatter blir verkningslös. Oavsett vilka argument som lyfts fram är besluten redan fattade antingen i riksdagsgrupper eller i regeringskansliet. Anne-Marie Pålsson är less på spelet och lämnar sitt uppdrag nästa år.

Vi kan tycka att det politiska arbetet ska gå till så här. En regering måste kunna sätta tyngd bakom sina beslut och då ökar pressen på partierna att ständigt hålla ihop. Paradexemplet är FRA-frågan våren 2008. Då ställdes allt på sin spets.

centerpartisten Fredrik Federley och nästan grät. Han ville inte rösta med regeringsförslaget om en hårdare avlyssningslag. Ändå föll han och partikamraten Annie Johansson till slut för partitrycket.

Sak samma med moderaten Karl Sigfrid, som efter en uppläxning av sin egen partiordförande bara hade att trycka på rätt knapp.

FRA-debatten fick till sist ändå den borgerliga regeringen att ändra sig. Efter massiv kritik utifrån revs ursprungsförslaget upp. Om de borgerliga kritikerna vågat rösta efter övertygelse redan i maj, hade processen gått snabbare.

Nu fick vi först en svekdebatt huruvida partierna tillåter andra åsikter än riksdagsgruppens. Plus att regeringen fick ändra sig i efterskott.

Det är ingen skillnad mellan borgerliga eller socialdemokratiska ledamöter. När partipiskan viner finns tyvärr inget utrymme för enskilda ledamöter att rösta efter övertygelse.

En öppning åt andra hållet vore välgörande. Dels skulle debatterna och därmed det allmänna riksdagsarbetet öka i spänst om några ibland vågade hoppa över skaklarna. Och dels skulle nog vederbörande – om han/hon efteråt slapp intern partiräfst – mötas med allmänhetens respekt.

därför går ut med sitt ställningstagande agerar hon i demokratins tjänst. Hon önskar mer inflytande till de 349 ledamöterna och mindre makt hos riksdagsgrupperna. Hur parametrarna skall kunna mötas är svårt att säga, men det är viktigt att debatten hålls levande.

Mer läsning

Annons