Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moderaten som vägrar att skämmas för Fredrik Reinfeldt

Annons

Att förhålla sig till den egna historien är viktigt för politiska partier. Men att göra detta är inte alltid okomplicerat. Därom vittnar exemplet Fredrik Reinfeldt (M).

Reinfeldt var en framgångsrik anförare av den svenska borgerligheten, men i dag orsakar han också problem för sitt eget parti. Genom att under det sista halvåret av sin regeringstid vurma extra mycket för öppenhet, och sedan inte visa några tecken på att vilja avvika från den hållningen, har han gjort det svårt för dagens partiledning att sola sig i den glans som Reinfeldt hade.

Moderaternas dåvarande partiordförande Fredrik Reinfeldt och partisekreterare Kent Persson presenterar partiets kampanj inför EU-valet 2014.

Trots att han inte recenserar sin efterträdare – Moderaterna är inte som Miljöpartiet – kan Reinfeldts offentliga uttalanden om migration lätt uppfattas som en förtäckt kritik mot det egna partiet. Men det saknas inte motröster. Tvärtom dominerar de i dag den politiska agendan.

I en artikel i tidskriften Kvartal (vol. 3 2016) gick Mikael Sandström, som under åtta år var statssekreterare i regeringen Reinfeldt, nyligen till hårt angrepp mot den tidigare alliansregeringens flyktingpolitik, som enligt Sandström var alltför naiv och liberal.

Avståndstagandet harmoniserar väl med partiets striktare linje och kan ses som en legitimering av Moderaternas vägval efter Reinfeldt. Och ute i partiet hörs få interna kritiker som öppet kräver en återgång till den tidigare liberala politiken.

Det är som att länken mellan det nära förflutna och nuet helt har brutits, som vore den senaste sidan i partiets historiebok helt utriven. Har ett parti som vill vara regeringsbärande råd med så tvära kast, och hur finner sig gårdagen frontfigurer i den nya situationen?

Kent Persson från Örebro har en gedigen bakgrund inom M. Han efterträdde Sofia Arkelsten som partisekreterare våren 2012 och lämnade sin post i januari ödesåret 2015. Till skillnad från de moderater som i dag distanserar sig från Reinfeldt-eran, vill Kent Persson i stället ingjuta stolthet i sitt parti.

- Det finns en tendens från borgerligt håll att peka ut alliansåren som mindre bra, men jag ångrar inte alls den liberala flyktingpolitik som vi då bedrev. Vi stod upp för öppenhet och humanitet. Det skäms jag verkligen inte för, säger Kent Persson.

Den forne partisekreteraren jämför med socialdemokratin, som har haft ett allt annat än oblygt förhållningssätt till gamla S-ledare.

Socialdemokratin har vårdat minnet av Tage Erlander och andra ledare.

- Socialdemokraterna är stolta över sina regeringsinnehav och de statsministrar som partiet har haft. De värnar sin historia och berättar gärna om allt som har varit bra. Borgerligheten borde göra likadant när det gäller Fredrik Reinfeldt och de åtta alliansåren, säger den tidigare partisekreteraren.

Kent Persson framhåller att han personligen alltid har stått upp för frihet och öppenhet, men han vill samtidigt inte klandra åtstramningen i flyktingpolitiken. Regeringen och Moderaterna behövde fatta nödvändiga beslut för att kunna hantera situationen, menar Persson, men han är samtidigt kritisk till den kraftiga retoriska omsvängning som skedde i svensk politik.

En asylsökande man bäddar sin säng på ett  flyktingboende i Pajala.

- Hela det politiska Sverige hade vunnit på att ha en retorik som hade byggt mer på humanism än på avståndstagande till de människor som befinner sig i den olyckliga situationen att de måste fly för sina liv. Nu har vi fått ett retoriskt överslag, med många överord från två håll och mycket diffust prat om oro. Detta är olyckligt i en tid när populismens vindar blåser, säger Kent Persson.

Det är nu dags att lämna orosdiskussionen för att i stället ge svar i konkreta politiska sakfrågorna, anser den tidigare partisekreteraren.

Med en klocka som raskt tickar ned mot nästa val pågår utvecklingsarbetet för fullt både inom M och inom den övriga borgerligheten. En stilla nåd att bedja om är att även de perspektiv som Kent Persson företräder får sätta sina avtryck i denna process.

Moderaterna har ett historiskt arv att förvalta och i detta arv ingår i högsta grad det liberala stråk som löper från 1980-talet och framåt. Vill man tillbaka till en liberal migrationspolitik förutsätter det att även M erkänner målkonflikter och utformar en radikal liberal reformagenda.

Talet om öppenhet måste helt enkelt kombineras med en politik som är tillräckligt kompromisslös när det gäller att förändra den svenska modellen. Tiden som socialdemokratins måttfulla tvilling måste vara över.

Mer läsning

Annons