Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: "Lyssna inte på sirenerna efter sommaren då världen blev galen"

/


Vi lever i en värld där politiker med enkla och rent av anti-intellektuella och destruktiva recept växer sig allt starkare. De finns både till vänster och höger beroende på land och politisk kontext.

Annons

I Storbritannien ser Jeremy Corbyn ut att vinna Labours partiledarval om två veckor. Corbyn är så mycket vänster att Labour aldrig lär vinna val igen, det varnar till exempel förre premiärministern Tony Blair. I Frankrike skördar en sann Moskvavän framgångar; Marine Le Pen som med hjälp av ryska rubel utlovar dödsstraff, göra slut på EU och dess inre marknad samt förstås sätta åt muslimska invandrare

I USA härjar just nu mångmiljardären Donald Trump i det republikanska primärvalet och leder i opinionsmätningarna. Trump har vevat mot mexikanska immigranter, mot kvinnor i allmänhet och misshagliga kvinnliga reportrar i synnerhet. Sveriges förra utrikesminister Carl Bildt har på sin sedvanliga bildtska syrlighet konstaterat att med Trump som president behöver vi alla söka oss till skyddsrummen.

I Grekland lovade Alexis Tsipras guld och gröna skogar men ödelade omvärldens förtroende och saboterade ekonomisk återhämtning. I Ryssland styr Vladimir Putin kleptokratin i Kreml, en stat som stjäl landområden från grannländer och förstör parmesanost.

Sverige har förstås sin Jimmie Åkesson som inte behöver någon närmare presentation och vars parti stiger och stiger i mätningarna.

Sommaren 2015 kommer vi att minnas som då världen blev ding-ding och smått galen. Spärrarna har släppt, både hos vissa politiker och hos delar av allmänheten. Jag har aldrig sett så många i mitt flöde dela så mycket hatpropaganda från internets mörka rum på samma sätt som om det vore det självklara sanningen som det torraste, mest neutrala och intetsägande TT-telegrammet.

Det här beteendet förstärks genom de digitala informationsbubblor vi lever i och att sökmotorerna på nätet ger oss det vi vill ha, om det är sant eller inte är mindre viktigt i takt med källkritik minskar och förtroendet för källkritiska nyhetsredaktioner sjunker. För vem litar på källkritiska medier som stryker mothårs när det du vill tro på finns där ute på den världsvida webben. Din sanning är bara ett klick bort.

Därför växer myten om att pk-media bara ljuger. Jag har flera gånger också skrivit om den stat i öster som genom sin propagandaapparat vill få omvärlden att tro att allt kan vara sant så att inget blir sant, vilket också accelererar utvecklingen. En stat som agerar i kanaler även på ärans och hjältarnas språk.

Samtidigt uppstår inte denna ecstasypräglade värld i ett vakum. Det finns en påfallande oro i hela det västerländska samhället. En oro som är förståelig när vi radar upp de bakomliggande skälen, en omfattande IT-våg som avvecklar industrisamhället. Vi rör oss in mot den post-industriella tiden där robotar och teknologi omformar arbetsmarknaden i komethastighet.

Vi har haft en långvarig lågkonjunktur med skakig återhämtning och ännu ett stort börsfall i veckan. Genom EU, ett historiskt freds- och samarbetsprojekt, har vårt beslutsfattande förändrats samtidigt som vårt minne av krig och järnridåns Europa blir dimmigare.

Ovanpå det har vi flyktingströmmar i världen som vi inte sett sedan andra världskriget. Urbaniseringen och spänningarna det medför skaver, både i utflyttningsorter och i storstadens utanförskap där handgranater slängs.

Lägg till Ryssland som skramlar med kärnvapen och beter sig som en mobbare på skolgården och sedan den hotande globala miljö- och klimatkollapsen så rör vi oss mot en perfekt storm.

Det är inte konstigt att allt detta skapar en oro när globaliseringen och teknik gör att vi får veta allt i våra digitala flöden så fort Islamiska Staten halshuggit någon eller Boko Haram i Nigeria kidnappat skolflickor, istället för att kanske läsa om det i en notis på sidan 18 i tidningen en tid senare. Hela världen kryper närmare på oss utan sammanhang eller perspektiv. Och det tar vår uppmärksamhet om och om igen och ger oss aldrig ro.

Att längta tillbaka till tider när man inbillade sig att livet var enklare, eller för den delen lyssna till de som säger att de har en lösning på en komplicerad värld är lockande och egentligen inte märkligt.

Men istället för att försöka vrida klockan tillbaka behöver vi som medborgare ha modet att blicka framåt och arbeta metodiskt på att lösa utmaningarna, var och en för sig och tillsammans. Vi har aldrig levt i en tid när vi har haft det så bra som nu, och alla förutsättningar att lösa problemen finns om vi vågar och har tillit.

Att lyssna på sirenernas försåtliga sång leder till undergång. Det visste redan Homeros på sin tid.

Mer läsning

Annons