Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rent skitsnack att alla inte kan bli företagare

/
  • Ingvar Kamprad grundade Ikea och är en av Sveriges superentreprenörer.

Då och då möts jag av attityden ”men alla kan inte bli företagare”. Jag tycker attityden är något provocerande. Alla har förutsättningarna att bli en företagare. Däremot väljer inte alla att bli företagare vilket jag såklart respekterar.

Annons

Argumentet för detta påstående är inte att vissa saknar kapitalet som krävs för att starta ett aktiebolag. Argumentet är inte heller att det inom vissa yrkesgrupper inte går att starta företag. Nej, chockerande nog består argumentet i att det skulle krävas en särskilt personlighet för att kunna vara företagare. Som om vi alla föds och formas till att bli antingen arbetare eller arbetsgivare.

Den här entreprenörspersonligheten brukar ofta beskrivas som just orädd, stark och nyfiken. Den där mytiska personlighetstypen blir därför något löjlig eftersom de flesta företagare man möter tvärtom är ganska ängslig.

Mytbilden bakom detta argument är den om superentreprenörers personlighet. Men inte ens om man klumpar ihop personer som Ingvar Kamprad, Bill Gates och Markus ”Notch” Persson (grundare av Minecraft) kan man finna en gemensam personlighetstyp. Uppdraget att stödja mytbilden blir än svårare om vi utgår från den breda gruppen av företagare. Mindre än en procent av de som startar företag blir trots allt så lyckade att de kan kallas superentreprenörer.

Att det skulle finnas en särskild entreprenörspersonlighet är helt enkelt rent skitsnack. Det går inte att finna stöd för det påståendet i forskningen. Nej stödet utgår istället ifrån en snabb iakttagelse där man tycker sig se en gemensam nämnare mellan ett fåtal entreprenörer.

Alldeles för få tar steget och startar företag i dag. Och det är dags att ta ned företagandet på jorden. För de flesta är inte företagandet i sig ett mål, utan ett medel. Det kan handla om att skapa arbete, för att kunna bo kvar. Det kan handla om att man vill vara sin egen chef och styra över sina arbetstider. Det kan också handla om att förverkliga en idé.

Men det som är ett medel för den enskilde är ett mål för samhället. Går företaget bra – anställer man och sysselsätter därmed fler. Skatt kommer in och välfärd kommer ut.

Ur arbetarrörelsen kom tankegången om klassresor. Att politiken ska vara ett verktyg för social rörlighet. Att man under sin livstid ska kunna röra sig från en samhällsklass till en annan.

Möjliggörandet av klassresor avspeglar sig ofta genom utbildningspolitik i Sverige. Utbildning är ett bra verktyg för detta eftersom det erbjuder en objektiv merit och ett erkännande för sin kunnighet.

Men alla blir inte akademiker. Det är inte en väg alla kan ta. Det bästa alternativet till utbildning är företagande. Inget steg kan förändra ens liv som den ängliga friheten i att styra över sitt eget arbete.

Betydelsen av att människor blir företagare är inte överskattat. Men mytbilden om vad som krävs för att bli företagare måste tas ned på jorden. För den glorifierade bilden av superentreprenörer är långt bort ifrån den verklighet som faktiskt gör skillnad för många människors liv.

Mer läsning

Annons