Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart är rädslans år över

År 2016 är går mot sitt slut och vi ser tillbaka på ett turbulent år. Ett för många smärtsamt år där utvecklingen i flera stora frågor runt om i världen inte har gått som önskat. Både på höger och vänsterkanten har vi förfärats över att strider som vi kanske trodde var vunna plötsligt åter vaknat till liv. Vissa har känt revansch över system som de tycker missgynnat dem, andra har blivit besvikna över förändringar som inte gett dem vad de trodde.

Annons

Många känner rädsla, för de terrorattacker som slitit upp sår runt om i vår värld under året. Vi har blivit rädda för allt som ständigt utspelar sig mitt framför våra ögon, 24 timmar per dygn, i våra mobiler, på våra skärmar. Vi har blivit rädda för utvecklingen i vårt eget samhälle, för att något håller på att gå förlorat. Någon oroar sig för att vi snart inte har våra traditioner kvar, en annan oroar sig för att vi inte kommer tolerera oliktänkande längre. En tredje oroar sig för att våra gator inte är säkra och en fjärde för att en politisk strid håller på att förloras.

Den frihetliga rörelsen i väst är orolig och förvirrad. På det partipolitiska området är det många som backar, många strider som inte längre känns som de kan vinnas. Många har backat tillbaka in i fållor som känns trygga, Socialdemokratin har delvis övergett experimenten kring att samverka med Miljöpartiet och att använda sig av deras symboliska retorik. Det är cementerade system och återgång till gammal klassretorik som gäller igen. De borgerliga partierna försöker skapa samling kring viktiga värden som säkerhet, men allt för sent när mycket skada redan är skedd. På andra plan har högern istället gått mot mitten och betongsocialismen, de gamla systemens bevarande har blivit viktigare än utveckling och att skapa ett samhälle för en ny tid. Få politiska ledare känns principfasta och få vågar försvara de principer man hade för några år sedan.

Efter detta år längtar jag mer än någonsin efter en annan sorts folklig, frihetlig resning. En som inte handlar om att vara otrevlig och vulgär mot människor eller ge makt åt populister som lockar med sköna ord men inte ger några trovärdiga svar på våra problem. Jag hoppas att många med mig inte tycker att framtidens utmaningar bäst kan mötas genom att håna sina motståndare och att tro att klockan kan vridas tillbaka. Utan istället vill se en annan sorts folklighet, en annan sorts populism om man så vill. En folklighet som utgår ifrån slagordet om att en människa kan bestämma själv. Grundtanken i den sortens frihet vi behöver mer av. Svenskar vänder sig i stor utsträckning fortfarande mot en mäktig stat, den får gärna ta våra pengar och förvalta vårt egenbestämmande bara den gör allt bra igen. Vi hoppas fortfarande att en stor landsfader ska lösa våra problem.

2016 har delvis varit året när storebror inte levererat. När många av oss upplevt att staten och makten ljugit för oss, inte varit raka och ärliga med hur omfattande utmaningen varit på områden som rättsstaten. Att politiker stått och sagt att det inte finns intressekonflikter där så uppenbarligen varit fallet. Vi lägger en så stor del av makten över våra liv i statens händer, och den har ändå inte gett tillfredställande svar. Sådant märker människor. Vi borde reagera på detta med större krav på mer egenrätt. Kanske är det bättre att få behålla mer av våra egna pengar för att använda dessa friare efter våra egna prioriteringar. Kanske ska vi inte alltid lita till fackförbund att göra upp våra arbetsvillkor åt oss. Kanske behöver vi inga politiker för att bestämma i allt från småfrågor som om vi får snusa eller inte till livsavgörande beslut som att få välja vår egen välfärd.

Det finns stor kraft i människors egenrätt och egenbestämmande. Förmågan att känna ett ansvar för att ta mer kontroll över vår egen vardag. Tyvärr blev 2016 rädslans år och många som blir rädda blir arga. Försvarar sig genom att attackera andra medmänniskor som också mest av allt bara vill få leva ifred, bara för att de vill leva lite annorlunda. Men det finns en annan väg och ett annat sätt för oss att möta den osäkerhet som vi står inför. Med tuffare krav på våra ledare att ge oss säkerhet och stabilitet men även mer inflytande över våra egna liv. Det är en kamp jag hoppas kan beröra fler under 2017.

Mer läsning

Annons