Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stoppa den oetiska nöjesjakten på råttor i våra storstäder

Råttan har en naturlig roll att fylla i vårt ekosystem och bör värnas.

Annons

Ibland kommer vår katt in med en liten näbbmus och lägger den försiktigt på mattan i hallen. Alla är inte lika nöjda över detta men näbbmusen är i alla fall (oftast) död. På landsbygden finns flera förnäma byten som en katt kan visa upp för sina tacksamma ägare; ekorrar, småfåglar, en och annan strekfet lemmel.

Den vedertaget utbredda brunråttan får vi dock aldrig se på mattan i hallen. För att ta del av detta anrika djur krävs en weekend till någon av våra storstäder – även om vissa spydigt brukar påtala att brunråttan helst bör ses i bur. Men att se en inburad brunråtta är inte detsamma som att ta del av djuret i sitt naturliga tillstånd, kryssandes mellan skräp, snus och matrester på en försliten kullerstensgata.

Trots det lever rädslan inför råttan som en sjukdomsspridare kvar i vårt samhälle.

Det var nästan 700 år sedan som råttan spred digerdöden till Sverige. I modern tid finns dock inga rapporterade fall av pestsmitta i Sverige. Trots det lever rädslan inför råttan som en sjukdomsspridare kvar i vårt samhälle.

Som ett resultat av det bedriver Stockholms stad och andra särintressen en skoningslös kampanj mot brunråttan och kvällspressen hänger på hetsjakten genom att uppvigla sina läsare genom beskrivningen av brunråttan som en monsterråtta eller dess utbredning i staden som en invasion. Om råttor talade svenska skulle de ta mycket, mycket illa vid sig.

Med stor sorg noterar jag hur myndigheten Kemikalieinspektionen nu beviljat dispens för användandet av Racuminpuder i jakten mot brunråttor i Stockholm. Racuminpuder används redan i dag i ett flertal länder, men i Sverige blev det tidigare förbjudet sommaren 2015. Vi kan inte bestämma hur andra länder ska hantera sina råttor, men vi kan bestämma oss för hur råttor ska behandlas i Sverige – nämligen som det naturliga och tusenåriga djur det är. Alternativet till att döda av en massa brunråttor är att bygga ett samhälle där både råttor och människor får plats. Till exempel skulle man kunna sätta upp ett finmaskigt stängsel över de ytor där råttor kan ta sig in. På så sätt skyddas den egna bostaden från råttor, ifall man tycker råttor är obehagliga, utan att använda gift och råttfällor.

Flyttstrategin har redan prövats på andra vilda djur med hjälp av helikopter.

Ifall tillräckliga skyddsåtgärder inte kan vidtas, det finns säkert sådana fall, då bör vi i stället söva råttorna och sen skicka iväg populationen till en annan del av Sverige där råttbefolkningen inte är lika stor. Flyttstrategin har redan prövats på andra vilda djur med hjälp av helikopter. En flytt av råttor borde därför inte vara lika kostsamt eftersom en drönare kan användas vilket inte är lika dyr att använda som en helikopter.

Det sätter en djup skam över Sveriges naturvårdsarbete att vi nu väljer att behandla råttor på ett sådant kompromisslöst sätt. En art som funnits i Sverige lika länge som människan själv. Sveriges behandling av brunråttan bryter säkert (liksom det mesta) mot EU:s art- och habitatdirektiv.

PS. Avslutningsvis vill jag rikta ett innerligt tack till organisationer som Naturskyddsföreningen. Er samlade argumentation mot vargjakt hjälpte mig skriva denna krönika.

PPS. I förebyggande syfte: Texten är alltså ironi. Ledarsidans uppfattning är att rovdjursförfaltning, och skadedjurshantering för den delen är en fråga som bör hanteras så nära de människor som berörs som möjligt.

Mer läsning

Annons