Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyvärr inte så mycket nytt

/

Om första maj-firandet i Hoting kan man i korthet säga följande, bäst var vädret. Sämst var att så många S-kamrater hellre skramlade med ärtsoppelunchen på Folkets Hus än till fullo inmundigade nya SSU-ordföranden i Strömsund, Malin Axelssons, pigga anförande.

Annons

Hon talade nämligen om vikten av framtidstro och menade att politiskt ansvarstagande inte bara går ut på att oroa sig för framtiden utan också att ge människor hopp.

Kanske blir den Socialdemokratiska förnyelsen ett fullbordat faktum först den dag då en ny generation politiker tar över. Ja, om deras positivism och förmåga till nytänkande inte tvättas bort med alltför många gamla sanningar fram till dess vill säga.

serverades i övrigt en stor del gammal skåpmat.

Den nya generationens visionärsanda är att hoppas på för var och en som ånyo vill se en S-regering i Sverige. Bitterheten som präglat den gamla arbetarrörelsen sedan valförlusten 2006 samlar i sig inga röster. Det skapar inga jobb och bygger heller ingen välfärd.

Konstruktiv, konkret och framförallt trovärdig politik, torde vara det enda universala receptet på framgång. Det är därför riktigt uppfriskande att någon vill tala om framtiden hellre än vad som var. Något som fler politiker bör ägna sig åt.

Särskilt som de klassiska frågorna i dagsläget är mer än aktuella. Jobben är ett ämne som aldrig går ur tiden. I ett konjunkturläge där det mesta annat än arbetslöshetssiffrorna pekar neråt, borde det mot denna bakgrund egentligen vara för socialdemokraterna att slå in öppna dörrar när de talar om trygghet, arbete och välfärd. Så varför går det så trögt i opinionen för S, undrar man?

Något som landstingsrådet Robert Uitto också tycks ha frågat sig. Som huvudtalare i Hoting konstaterade han inför åhörarna med självkritisk hållning, att partiet framgent måste vara tydligt med vilken politik som egentligen gäller.

demonstranterna sina plakat mot väggen. Hade det inte varit just första maj så hade budskapen kunnat tillhöra snart sagt vilken partiförening på trakten som helst. ”Behåll service i glesbygd”. ”Rättvisa skatter”. ”Jobb åt alla”. ”Bättre vägar”.

Vem vill inte skriva under på det? Meningsskiljaktigheterna kommer först i steg två, när ord ska omsättas i handling.

Så länge som arbetarrörelsen lever vidare i tron att den har ensamrätt på begrepp som rättvisa, trygghet och solidaritet är risken uppenbar att den fortsätter att förlora initiativet – och väljarna.

Mer läsning

Annons