Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ÖPTV: Döttrarna kommenterar domen

– Det bästa pappa visste var att hjälpa andra människor. Nu känns det som att han kan fortsätta göra det genom oss och den här domen, säger Lina Persson som tillsammans med sin syster Lovisa tycker att deras pappa Lars har fått upprättelse.

Annons

Dagen innan Lina skulle gå ut nian tog hennes pappa Lars Persson sitt liv. Det var våren 2010. Linas syster Lovisa var två år äldre. Deras mamma Maria började genast att följa upp vad som hade hänt hennes allt mer deprimerade man den sista tiden i livet.
Systrarna berättar hur hon intervjuade Lars arbetskamrater och spelade in deras vittnesmål på band. Allt för att få med så mycket som möjligt innan allt var glömt.
– Hon var så drivande och hon gjorde en polisanmälan med det här grundarbetet. Det var hennes sätt att bearbeta sorgen och hon var som i en bubbla, säger Lovisa.
I går var hon och Lina på tingsrätten klockan 09.00 för att kunna läsa domen mot pappans chefer vid socialförvaltningen i Krokom. Deras reaktion var ”lättnad”. Och en upprättelse, både för dem och deras pappa.
– Det känns som en upprättelse att de trodde på oss. Även om det blir överklagan är det en vinst, säger Lina.
– Det är en upprättelse att det inte var pappa som var problemet. Det känns skönt nu för det har varit en sådan lång väntan, säger Lovisa.
Det har nästan gått fyra år sedan deras pappa dog. Systrarna är nu 20 och 22 år gamla. De har en äldre bror. De säger att de har gått vidare med sorgen, men att gårdagens dom ändå markerar ett avslut.
– Jag var jättenervös innan domen kom. Jag kunde inte sova på natten, säger Lovisa.
Hon och systern tror att många andra som upplever mobbning på jobbet också kan komma att få upprättelse som en följd av den fällande domen. Att deras pappa Lars på det här viset kan få fortsätta göra det bästa han visste; att hjälpa andra.
De beskriver tiden efter pappans död som full av väntan inför gårdagen. Nu känner de en stor, stor lättnad.
– Man är ju rädd att man ska låta för glad, men det känns som en lättnad, säger Lovisa.
– Men vi måste få vara glada nu. Jag tror att pappa också skulle ha varit glad, säger Lina.

Läser du ÖP i vår app - gå till appens tv-avdelning så hittr du tv-inslaget med döttrarna där.