Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Örfilar och stora steg med Krunegård.

Annons

glädjande att se Åres arrangörer ta klivet upp ur Rydell & Quick-träsket, om än för en kväll eller två. Två dagar med Markus Krunegård må vara ett litet steg för Musiksverige, men ett enormt steg för de flesta av Byggets besökare.

såg lovande ut, det var tisdag och sportlov, men trots förutsättningarna såg det stundtals lite väl glest ut på golvet. De som var där var dock där av en anledning, att själva sjunga med, dra på mungiporna och kanske få ta litegrann i kvällens affischnamn. Men det är, föga förvånande, först vid kvällens åttonde intro som publiken vågar sig på en unison explosion och skär sina taktfasta knytnävar genom luften. Utöver ”Jag är en vampyr” betades Markusevangeliet av kapitel för kapitel, vers efter vers. Med en strategisk, och antagligen nödvändig, strykning av de mer nedtonade favoriterna, men spetsat med nytillskotten ”Ge mig afrobeat” och ”Fel på hjärnan”.

var svettig, tight och energisk utan att bli opolerad och skitig. Trots detta var det ingen riktigt käftsmäll som delades ut från scenkanten, snarare en rapp örfil som sved ett tag utan att efterlämna något mer beständigt än en övergående rodnad. Blåtira eller inte, det värmer en frusen februarisjäl att folk och bokare verkar kunna skilja på grus och glitter.