Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

OS-mästarinnor tog VM-silver

Finländskorna var totalt överlägsna. Men med sitt VM-silver i onsdagens sprintstafett visade Lina Andersson och Anna Olsson att takterna från OS-guldet 2006 sitter i.
– OS-guldet var fantastiskt, men det här kommer inte långt bakom, sa Anna Olsson efter fullbordat faktum.

Annons

Sällan har ett VM-guld i sprintstafett vunnits så överlägset som när Aino Kaisa Saarinen och Virpi Kuitunen vann den klassiska sprintstafetten i skid-VM. Men svensk envishet och målmedvetenhet kan också bära långt.

För första gången sedan OS-triumfen 2006 var Lina Andersson och Anna Olsson (förr Dahlberg) ett mästerskapspar i sprint igen. En klassisk kombination som i VM 2009 räckte till silver.

har under flera år varit ett klassiskt sprintess. Efter sin nackskada hösten 2006 har Anna Olsson nästan varit uträknad. Hon har tagit sig tillbaka och med sina tre VM-starter visat att hon håller världsklass igen.

– Men jag var lite sliten i semin efter gårdagens lopp, jag har haft en jobbig dag, sa 32-åringen.

– I finalen visste jag att det skulle gå fort med Longa och Saarinen. Jag var lite orolig inför finalen, men hade Turin i tankarna. Där var det många som körde slut på sig och det var likadant i dag.

på Finland blev aldrig aktuellt. Aino Kaisa Saarinen lämnade inget tvivel om var guldet skulle hamna och stack direkt på första sträckan.

– Det är en tuff sprint- bana och sex gånger 1,3 kilometer, det var en fördel för världens bästa klassiska som vi ju åkte mot. Det förstod vi när det blev så långa åktider, det är inte riktigt bra i sprint, sa Anna Olsson.

Olsson lyckades hålla jämna skär med italienskan Longa och lämnade vid sista växlingen över till Lina Andersson, som Arianna Follis och japanskan Madoka Natsumi med sig bakom suveräna Finland.

allt på ett kort direkt. Ett silvervinnande val.

– Jag hade inte taktiken helt klar för mig, men vi fick en väldigt bra växling. Då var det bara att ta chansen, jag körde max från första till sista metern, sade Andersson.

Svenskan fick den lucka som behövdes för att hålla Follis, som tog VM-guld individuellt, och Natsumi med fantastiskt glid bakom sig.

för Italien. Den första backen var väldigt behaglig för mig, men jag var stum och inte alls säker på att det skulle gå vägen förrän jag kom in alls säker förrän på upploppet.

Avståndet till Finland blev 20 sekunder. Differensen till trean Italien blev 3,8 sekunder.

– Det här värderar jag jättehögt, sade Andersson. Mästerskapsmedalj oavsett valör är riktigt stort.

– Jag har verkligen längtat efter en VM-medalj. Det här kommer inte långt bakom OS-guldet. (TT)