Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Östersund – gymnasieföreningarnas stad

Östersund är gymnasieföreningarnas stad, åtminstone om man ska tro ryktet. Då är Jämtlands Gymnasium Wargentin den skola i Sverige som har flest föreningar i Sverige.

Men är de lika många i dag? Har de förändras? Varför är de så populära och vad säger de aktiva om de negativa ryktena?

Vi reder ut begreppet gymnasieföreningar med tre elever som vet.

Annons

Du kanske hörde om dem när du gick gymnasiet. Föreningarna som de senaste åren skapat en del rabalder och synts i media för sina inval, bråk och fester. Förra året blev det mycket skriverier om en årlig fotbollsmatch som slutade med fylla, slagsmål, ambulans till akuten och rättegång.

För några år sedan gjorde Wargentinsskolans lärare ett avtal med föreningarna som gjorde att de fick fortsätta existera.

– Det har blivit bättre med åren. Efter att vi skrev avtalet träffas vi flera gånger per termin och för en dialog. När det ordnas rugbymatch eller sådant så har vi nolltolerans på alkohol och eleverna hjälper själva till att fixa vakter, sjukvårdspersonal och utbildade domare, säger Ingela Anderzon, rektor på skolan och ansvarig för kontakten med föreningarna.

Enligt tre elever på Wargentin vilar ett oförkänt dåligt rykte över föreningarna.

– Jag har förstått det som att det var värre förr och mycket mer bråk då, säger Christopher Fellström, medlem i Bacchi bröder.

• Varför är det bättre i dag?

– Jag tror att allt som skrivs i media, som om fotbollen och invalen, har gjort att allt har lugnat ner sig.

Hans vänner Josfin Dahlin och Anna Huczkowsky, som är medlemmar i föreningarna Minerva och Quarozia, håller med.

De ska alla tre börja andra året på Jämtlands gymnasium Wargentin och blev invalda i sina respektive föreningar förra året.

• Vilka får vara med?

– Vi tar in folk vi känner på intervju, sedan går vi på om någon är skön eller som vi får ett positivt intryck av, säger Anna, som tycker att det lätt blir missförstånd mellan föreningsmedlemmar och dem som inte är med.

– Det handlar inte bara om fest. Vår förening har myskvällar och ibland jobbar vi tillsammans för att tjäna in pengar till föreningen. Föreningen Societas har ett samarbete med Korpen och arrangerar ett skidlopp och vi i Quarozia har hand om treornas mössor varje år, säger Anna.

När det väl är fest, menar de tre att arrangemangen är säkrare än vad andra fester är.

– Jag tycker det är bra. Vi har ett ställe som vi är på och sedan kommer föräldrarna dit och hämtar oss. Vi har koll på varandra, säger Josefin, och Christopher fyller i:

– Ja, det är mycket större chans att det händer något i stan.

• Hur tycker ni att ni framställs i media?

– Det är bara negativt. Gör vi något volontärarbete eller i sportväg så skrivs det inte om det, säger Christopher, vars förening bara består av killar.

• Varför är det så könssegregerat?

– Det kan ha med sammanhållningen att göra. En del killar kanske skulle bli nervösa om det är tjejer med jämt, säger Christopher och skrattar.

• Vad har föreningarna gett er då?

– Jag har fått många vänner och blivit mer utåtgående, säger Josefin, och de andra två håller med.

– Ja, det här är ju något som har funnits länge. Mina morbröder var med vet jag, säger Christopher, och tillägger att kritiken från vuxna är väldigt hård ibland.

– Man ska komma ihåg att det är ungdomar i 15 till 18-årsåldern det handlar om, säger han.