Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Östersund rätt för samisk kulturfestival!

Det har varit en blandad kulturhelg i stort och smått. Länets vassaste politiska tecknare ställer ut på galleri för första gången. Och vilka märkte att vi hade en stor samisk kulturfestival helgen som var?

Annons

Utställningen är döpt till "35 år som tecknare".

Kjell Nilsson-Mäki debuterar efter alla år nu på galleri. Då har hans politiska tecknare ändå varit visade på Nationalmuseum och i de flesta svenska tidningar. För tre år sedan visade han sina teckningar på Frösövallen.

Och efter den utställningen tyckte jag och många andra att det var dags för en större utställning. Då visade han också några fina akvareller blandat med sina politiska teckningar.

Kjell Nilsson-Mäki har en gedigen utbildning med fyra år på Konstfack och vidareutbildning i Umeå och Sundsvall. När han flyttade till Östersund 1979 arbetade han först som bildlärare och var frilansande tecknare åt Göteborgs-Postens ledarsida och även åt LT. För nitton år sedan blev hans fast anställd illustratör hos LT och numer är han pensionär.

Hos Lars Bolin Gallery visas fram till den 18 juni fjorton stycken akvareller och 23 stycken mer eller mindre politiska teckningar. De politiska teckningarna är alla skapade i datorn och visas därför som väldigt snygga utskrifter.

Först akvarellerna.

I motiven pendlar det mellan det nära, en fågel, ett barnbarn till större vyer över hela Östersund från Frösön eller till landskap. Några vindlande vintervägar i solsken och skugga imponerar i skickligheten med färger, linjespel och framför allt hanterandet av ljuset. Påtagligt stilsäkra och vackra.

Andra motiv är av mer privat karaktär och tillför kanske inte så mycket till utställningen. Men Kjell Nilsson-Mäki visar att grunderna från konstutbildningarna har fyllts på med den äldre mannens erfarenhet och förmåga att fokusera på tillvarons bästa sidor.

I vart fall är det så kul att dessa akvareller visas och att de får fylla hela det första rummet på galleriet.

I det andra rummet visas teckningar med personer vi känner igen från de senaste årens dagspolitik. Men här finns också några scener vi glömt. Vem minns den skjutna anden i Badhusparken?

Jag har själv blivit avbildad av Kjell Nilsson-Mäki en gång. Det är jag väldigt stolt över. Jag är inte lika säker på att alla som förekommer på de mer satiriska politiska teckningarna är lika förtjusta som jag var. Stefan Löfven kör ångvält över alliansens partiledare, Fredrik Reinfeldts avbildas helt naken som kejsaren i nya kläder och ni kan ju gissa vilka lakejerna är.

Här ser man också vilket fantastiskt material för en politisk tecknare den korta Håkan Juholt-epoken var. Det var dessutom just en Juholt-teckning som Nationalmuseum hade med på sin utställning om politiska karikatyrer 2012.

Men det är inte bara i det stora perspektivet. Från lokapolitiken finns en lite sliten Jens Nilsson, en Bengt Marsh med chryptosporiderna i provrör och en Jörn Svenssons med Olof Palme på plakat.

Jag gillar också de teckningar som inte är bara inriktade på personer. En illustration över ungdomars svårigheter att få bostäder i dag är suverän liksom en om fotbollshuliganism och sexismen inom reklamen.

Kjell Nilsson-Mäki har en förmåga att fokusera och hitta det speciella, det som vrider om och det som får oss att börja tänka. Det är stort. På utställningen säljs dessa teckningar som prints i serier om tio. Det är samtidshistoria som visas och som man kan ta med sig hem.

Lars Bolin Gallery flyttar efter detta ner till Taverna Brillo i Stockholm där man ska visa en utställning med enbart Rolling Stones-fotografier. Den utställningen kommer sedan att visas i Östersund i samband med Storsjöyran.

• Förra torsdagen hade den sydsamiska kultursatsningen "Saepmie welcomes" invigning i Östersund. Allt slutade sedan i lördags. Det var en minifestival som mest bjöd på föreläsningar och konserter. Och tack vare Jon Henrik Fjällgrens framgångar fick det ju lite extra uppmärksamhet.

Men samtidigt blir jag lite besviken att man också inte samtidigt visar mer konst. Inte ens nere på Gaaltije hade man någon utställning med samisk konst. I ett hörn, i det gamla rökrummet på Storsjöteatern, visades ändå både foton och några målningar.

Det var dels foton av Nejla Sparrock Jonasson från Tåssåsens sameby. Färgfotografier som visar både landskap och bilder från renskötselns vardag. Nejla är 24 år och de bilder han visar är från vardagen och de är fotade med mobilkamera.

Han har tagit bilderna för sin egen skull men för det innebär de inte att de samtidigt visar ett mycket större sammanhang. En utställning som varit värd en större presentation än det lite improviserade som det var nu.

Niklas Blindh är renskötare och konstnär från Funäsdalen. Han har fått priser och ställt ut tidigare. I höst verkar en utställning på Gaaltije kunna vara på gång. På Storsjöteatern visar han tre helt nya målningar. Som på samtliga verk jag sett av Niklas är renen med.

Men Niklas sätt att måla renar är inte det där traditionella, det nästa mytiska gamla samelivet. Niklas renar ges en samtida inramning.

Han målar renar med intryck av både street art och popkonst. Renens huvud eller hela renar, det ska vara korrekt, men sammanhanget får gärna vara stiliserat och färgerna och bakgrunden lite vilda.

Och att renskötarlivet inte är någon dans på rosor utan hårt och tufft och med tryck från både exploatörer och rovdjur är något som kanske inte visas direkt men det känns när man ser en del målningar.

Niklas Blindhs måleri lyfter in renen i 2010-talet och det gillar jag väldigt mycket. Det var synd att det nu vara var några få målningar som visades. Jag hoppas verkligen att den där större utställningen kommer snart.

"Saepmie Welcomes" var en riktigt bra satsning. Inget fel på utbudet, tvärtom, och det hade visserligen kunnat vara ännu mer konst.

Men precis som med Confifa-turneringen hade även Saepmie welcomes behövt en mer nationellt inriktad marknadsföring. För tyvärr räcker det inte bara med att skapa bra saker, man måste på ett lyckat sätt också tala om för världen vad man har och vad man visar. Det är så svårt.

Jag hoppas ändå att Saepmie Welcomes kan bli starten på någon återkommande samisk kulturfestival i framtiden. Östersund är en bra plats och att kanske i framtiden lägga en sådan festival i samband med Yran-veckan eller om en framtida Vinterfestival återkommer vore nog inte så tokigt.

Jon Henrik Fjällgrens framgångar i Talang och på försäljningslistan är bara toppen på ett väldigt stort isberg.

Alla som ville ha ett kulturhus ska nu få en tillbyggnad till biblioteket. Var det bara det allt handlade om?