Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ovissheten är värst för de 45 anställda

De anställda svävar i ovisshet om framtiden och det råder en tryckt stämning på Samhalls verkstadsgolv i Änge.

– Visst är det jobbigt. Vad finns det för meningsfull sysselsättning för oss och var någonstans? undrar Anne-Chatrin Lilja, verkstadsklubbens ordförande.

Annons

Hon fick beskedet 15 november om att en omstrukturering av verksamheten var på gång.

– I klartext handlade det om nedläggning av fabriken. Men trots att vi vetat om att fabriken går med underskott har vi ändå trott på en fortsättning. För under det senaste året har det investerats runt en kvarts miljon kronor i bland annat svetsavdelningen.

Anne-Chatrin Lilja är svetsare och jobbade tidigare på den nedlagda Samhallfabriken i Häggsjövik.

– Det är ett och ett halvt år sedan jag sökte mig till Änge och jag stortrivs verkligen med jobbet.

Hon anser att de ansvariga skulle ha tagit tag i problemen tidigare.

– Men vi har inte sett röken av dem och inga förändringar har gjorts. Det känns inte rätt. Och när nu Samhalls enheter måste gå med vinst förstår man nog inte hur hårt det slår mot en så liten ort som Änge.

Anne-Cathrin Lilja tycker att ovissheten är värst. Anställningarna är kvar, men ingen vet var de kan få jobb. Och alla passar inte på Samhalls inriktning på uppdrag inom service och tjänster.

– Därför kändes det riktigt bra när församlingens präst Kalle Wahlström dök upp spontant på fabriken i måndags. Det är skönt att någon bryr sig om de som mår dåligt.

– Däremot har ingen från kommunledningen varit här trots att vi varit i kontakt med kommunalrådet Maria Söderberg. Jag tycker också att de skulle kunna visa lite intresse, säger Anne-Chatrin Lilja.

Kent Nordkvist bor i Änge och har jobbat på Samhall sedan 1992.

– Då var det förtidspension eller Samhall som gällde. Och jobbet har blivit som mitt andra hem.

Peter Hellrud, Alsen, tycker att situationen är jobbig.

– Jag har jobbat här i 31 år, varit runt på alla maskiner och alltid gillat jobbet. Men nu vet jag inte vad som händer.

Yvonne Lindgren befarar att man nu kanske måste sälja huset i Änge och flytta närmare Östersund.

– Det här känns fruktansvärt tråkigt, säger hon.

Annons