Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Patapon är minst sagt annorlunda

/

Annons

För: PSP

Ålder: 7

l l l l

Ettan var sjukt kul och galet svår. Tvåan fortsätter på samma spår – fortfarande lika kul, fortfarande lika krävande. ”Patapon” är minst sagt annorlunda. Du är en gud som leder dina huvudfotingar genom att trycka på knappar i rätt takt. Det är olika kombinationer beroende på vad du vill att dina pataponer ska göra: Fyrkant, fyrkant, fyrkant, cirkel för framåt marsch, cirkel, cirkel, fyrkant, cirkel för attack och så vidare. Allt måste ske i takt för att dina undersåtar ska nå febernivån, vilket kan krävas för att klara knepiga motståndare.

Upplägget kan alla fatta, men för att klara spelet krävs en rejäl portion envishet och koncentration för på sina håll är det galet svårt. Vilket inte hindrar att man skrattar åt spelet eller att andra skrattar åt en när man spelar: Man nickar i takt till musiken och nynnar sitt pata-pata-pata-pon. Allt för att få sju kombos och feber, tro mig.

För: PC

Ålder: 16

l l l l l

”Total war” är en av mina absoluta favoritstrategiserier, varför mina förväntningar på det senaste har varit skyhöga. Serien har nu flyttats till 1700-talet, och därmed också i slutet på Sveriges stormaktstid (som man också kan spela med). Seriens signum är turbaserad krigsstrategi med strider i realtid. I det nya spelet har dessutom sjöslag tillkommit som alternativ för realtidsstrider, vilka verkligen imponerar på mig. Grafiskt är spelet mästerligt, med fantastisk detaljrikedom i slagen. Mycket av det administrativa tramset på mikronivå som fanns i ”Medieval 2” har plockats bort och förändringen är nästan enbart till det bättre. Det är ett lite råare, men mer dynamiskt spel som har framträtt och överträffar sin senaste förlaga med både finess och stil.

För: Wii

Ålder: 12

l

Sex sporter på ett spel låter väl skoj? Glöm det. När Actvision gör sin version av Wii sports blir det platt fall. Trots att spelet släpps direkt till lågpris så är det inte värt pengarna.

Spelet är fult, spelen är över lag dåligt gjorda och i vissa fall fungerar knapp styrningen alls. Spekulativt och respektlöst mot spelarna är vad det är. Kasst, Activision!

För: Wii

Ålder: 12

l l

Sonic hamnar i medeltiden och får slåss mot riddare och en ond kung Arthur. Det låter kanske kul, men sanningen är att spelet spretar åt alldeles för många håll. Skulle jag bestämma genren får det blir barnrollspelsplattformsaction. Som sagt, spretigt.

För det första kan man undra vad utvecklarna behövde Arthur och hans riddare vid runda bordet till, när man ändå gjort om dem till nåt slags onda riddare från ”Sagan om ringen” och Merlin till en Merlina. Men det är bara början för banorna lider av flera brister. Först och främst får man alldeles för lite nytta av Sonics galna fart. Så vitt man nu inte vill strunta i att samla alla saker längs vägen. Det är gulligt att lämna mynt till stadsborna, men det går långsamt.

Men värst är nog striderna mot riddare och soldater, det är helt enkelt för lätt.

Om man blundar för att det är Sonic i huvudrollen blir spelet trots allt skapligt, men mycket mer är det inte.

För: Wii

Ålder: 3

l l l

Disney vill vara med i musikspelsdjungeln och gör en egen variant som kan beskrivas som Wii music möter Rock band. För här finns Rock bands tänk med att fyra personer ska göra karriär med ett band, skapligt bra låtar och rätt tuff attityd (i alla fall för att vara Wii), men man spelar inte med instrument utan wiimoten och nanchucken.

Det blir först en besvikelse, för man måste lära sig en hel del rörelser för att spela instrumenten och oavsett vad du lirar så ingår handklappning, vilket knappast känns rock’n’roll. Men efter ett tag vänjer man sig och i all sin enkelhet är spelet faktiskt riktigt kul, som ett Rock band light för den som inte vill ha plastgitarrer eller trummor hemma.

För: Xbox 360

Ålder: 18

l l l l l

”Rockstar” fortsätter att sätta standarden för hur välproducerat ett spel kan vara, den här gången för nedladdningsbart innehåll. För ”The lost and damned” är helt enkelt spektakulärt för att vara ett tillägg.

Här får vi möta Liberty City igen, fast den här gången som en av ledarna för mc-gänget The Lost. Du spelar som Johnny Klebitz och allt börjar när gängets president blir frigiven från fängelset, en händelse som startar en våldsspiral som du motvilligt blir en del av. Historien är väl berättad och tangerar storyn från GTA 4, vilket är mycket effektfullt.

Spelet har så klart sina brister: Att köra mc i Liberty City är rätt oförlåtande och det finns fortfarande ingen vettig funktion för att spara spelet under uppdragens mest intensiva strider, vilket leder till allt för många omspelningar. Men vid sidan om detta får man ett mycket imponerande spel för drygt 200 kronor.

För: PC

Ålder: 16

l l l l

Svenskutvecklade skräckpusselspelet ”Penumbra” skrämde livet ur mig redan för två år sedan när det lanserades. Nu har alla tre spelen i serien samlats i en box med säljargumenten mer flyt, fler pusselmöjligheter och tillfixade buggar. Spänningen i spelen byggs upp av att man inte vet exakt vad som hotar en, samtidigt som man inte har några vapen att försvara sig med.

Man måste smygande klura ut hur man ska navigera sig fram. Den mindre upprustning som spelen har genomgått är märkbar, men ”Penumbra” dras fortfarande med ett lite klumpigt greppverktyg samt i vissa fall en ganska dålig bandesign. Likväl darrar jag av minsta ljud och imponeras över att man med så små medel har kunnat utveckla ett sådant rysligt bra spel i sann Hitchcock-anda.

Mer läsning

Annons