Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Patrik och Frida räddar hundar i Ungern

Patrik och Frida bytte Umeå mot Ungern och fann ett nytt engagemang för både djur och människor i sin adopterade hemstad Budapest.

De tre hundarna skäller i kapp i sin iver att få hälsa. På minstingen Micki syns inte ett spår av den misär han upplevt innan Frida Härjerud från Gällö och pojkvännen Patrik Durfors från Nordanälden räddade honom för bara ett par månader sedan.

– Då vägde han kanske 1,5 kilo. Han har nog gått upp tre kilo sedan dess, han äter så att han håller på att sätta i halsen, säger Frida.

Sedan flytten till Budapest för drygt ett och ett halvt år sedan har paret engagerat sig helhjärtat i den lokala organisationen FAPF (Foundation of Animal Protection in Füzesabony), som lyckats få över 1000 behövande hundar bortadopterade.

– Förr hade jag nog tänkt att någon annan skulle göra något. Men att ha sett den misär som finns här förändrar en, berättar Frida.

De har hemska historier att berätta, som den om hunden som hade bundits fast så hårt med ett lakan att han hade stora ärr runt halsen.

– Han hade blivit påkörd och brutit höften tre veckor tidigare men de vägrade att låta oss ta honom till sjukhus. Så vi åkte helt enkelt ut och hämtade honom, berättar Frida.

I dag är Bronx en glad och frisk hund, som har adopterats av parets städerska, en kvinna som även hon har blivit hjälpt av Patrik och Frida.

– Hon var hemlös, vi ordnade boende till henne och jobb hos oss. Vi frågade om hon kunde tänka sig att ta hand om Bronx om vi betalade och det ville hon, förklarar Frida.

De hjälper även FAPF med transporter och har till och med tagit med hundar till nya hem i Sverige. I ett hörn ligger en hög med donationer hemifrån: filtar, koppel, halsband och hundsängar.

– Dem körde vi ner sist, tillsammans med 15 påsar ostkrokar, påskmust och väldigt många kilo godis! säger Patrik glatt.

Det var kring 2011 som paret började få upp ögonen för de låga lägenhetspriserna i Ungern. Då hade de redan förälskat sig i landet och börjat resa dit nästan varje månad.

– Vi tyckte det var fantastiskt, inte så turistigt som Prag eller lika dyrt, säger Patrik.

Tvåan de bor i köpte de och renoverade för en spottstyver med svenska mått mätt. Tanken var att hyra ut, men snart växte lusten att flytta utomlands allt starkare. I samma veva gjorde Patriks arbetsgivare en omorganisering och han blev erbjuden nio månaders lön i avgångsvederlag.

–Då var det inget som höll oss kvar. På en månad hade vi sålt lägenheten i Umeå och alla våra grejer, säger Frida och Patrik fyller i:

– Vi tog bilen och drog. 2500 kilometer, en nätt liten resa! Först tog vi semester och bara körde runt. Allt är ju så nära. Efter 20 mil är du i ett annat land, medan det i Umeå var 60 mil till flygplatsen!

Att de redan hade vistats mycket i landet underlättade omställningen och mäklaren som sålt dem lägenheten kunde hjälpa till med byråkratin.

– De ÄLSKAR byråkrati. Att avsluta ett elabonnemang är ett äventyr. Man väntar i timmar för att få en tjock bunt papper stämplade. Två personer kan vara anställda för att trycka fram nummerlappar. ALLT stämplas. Allt är fruktansvärt manuellt, säger Frida leende.

Patrik jobbar i dag på ett IT-företag medan Frida läser på universitetet i Budapest. Jämfört med den gemene ungraren har de en hög levnadsstandard. Det och den vackra arkitekturen, priserna och tryggheten nämner de som några av de många fördelarna med sin adopterade hemstad.

– Och vädret! Man ska aldrig säga aldrig, men nej, jag tror inte vi kommer att flytta hem igen, säger Frida.

Eva Paulsen