Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Patrik Zackrisson, revykung och artist

/

Jag spelade i ett lag som hette Brunflo ”daarby”, fast vi sa ju ”derrby”. För mig var det bara ÖP-liret som gällde och jag kommer bara ihåg de soliga dagarna.

Annons

Jag känner bara värme och glädje när jag tänker på hur vi hela laget slängde oss in i Sven Didrikssons gröna Volvo och åkte till Frösön för match.
Tre år på raken spelade vi ÖP-lirsfinal mot IFK Östersund, och jag kommer mest ihåg det där året när vi spelade och det skulle avgöras på straffläggning på grusplan i Brunflo. Det var mörkt och kallt och det var sent på hösten och strålkastarna var på och allas föräldrar var där. Till och med föräldrarna till han som inte fick spela någonting i finalen var där och alla var spända och nervösa och all press låg på oss. det var en otrolig pärs. Allt var så omtumlande och helt ärlig kommer jag inte ens ihåg om jag själv fick slå någon straff, men jag tror det. Det är ett väldigt starkt minne jag har från ÖP-liret.

Mer läsning

Annons