Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Patriks nya liv i Jämtland

Han beskriver sin väg till drogfrihet, som att bestiga bergstoppen Mount Everest.
Det handlar om Patrik Spolander, 42-år och Östersundsbo, som äntligen hittat rätt väg.
– Jag har suttit på anstalter och häkten så många gånger att jag inte minns alla, säger han och nämner även orsakerna.
– Drogerna.

Annons

Patrik Spolander var en av personerna som kunde ses på Örnsköldsviks parkbänkar när han var yngre.

– Jag var en orolig själ när jag var liten. På något vis ville jag ha action redan från början, säger han.

I dag har han bytt action och droger mot ett Svenssonliv i Jämtland.

– Räddningen för mig var en person som trodde på mig, säger han och nämner kontraktsvården på ett behandlingshem i Jämtland och utslussningen via ett annat boende.

– I dag finns det inget som kan få mig att byta tillbaka till mitt gamla liv. Jag missbrukade amfetamin, piller och hasch i 17 år, säger han.

Det är en minst sagt omtumlande historia Patrik Spolander bär på. Själv berättar han om en stökig uppväxt i en annars trygg miljö.

– I efterhand har jag förstått att jag på något sätt sökte äventyr. Om jag sedan bär på någon diagnos det vet jag inte.

– Jag var inte gammal när jag åkte dit för snatteri eller stöld, säger han och nämner att han bara var 13 år när han rymde till Umeå.

– Mitt sökande efter äventyr fanns inte hemma. Jag ville ha spänning, säger han.

Det ena gav sedan det andra.

När väl sociala myndigheter blev inkopplade kom det att handla om stödfamiljer och att han fick flytta runt en hel del, med nya skolor och kompisar som följd.

– Droger eller alkohol var dock inte min grej – förrän jag fyllde 22.

– En kompis bjöd på amfetamin och sedan var jag fast direkt. Det var liksom min grej. Jag blev som frälst, säger han och nämner i samma andetag att han då hade fast jobb.

Drogmissbruket fortsatte – och tog mer och mer plats i Patrik Spolanders liv.

– Jag fick nya kompisar och kom i kontakt med andra droger. Till slut kunde jag inte jobba. Jag hade helt enkelt inte tid, säger han.

Följden blev i stället kriminalitet – och med det en hel del kontakt med polis och sociala.

– Jag blev tvungen att försörja mig på inbrott, säger han och berättar om hur många tillfällen som helst när han stoppades av polisen.

Men det tog dock lång tid innan han kunde erkänna för sig själv att han faktiskt var missbrukare.

– På en anstalt norrut insåg jag hur det var.

Då hade Patrik Spolander dömts för rattonykterhet, plus att han saknade körkort.

Samtidigt medförde den där månaden på anstalten att han fick nya vänner – och att missbruket sedan blev tyngre.

– Jag tog det jag kom över. Och det blev stölder mest varje vecka för att finansiera missbruket.

– 2009 satt jag inne en hel del.

Vändpunkten kom dock – efter 17 år som missbrukare.

– Äntligen var det någon som gav mig hopp – och trodde på mig, säger han och nämner hur det blev efter några timmar i tingsrätten.

På frågan om han i unga år hade några framtidsdrömmar, svarar han snabbt "nej".

– Jag ville bli kock, men några planer hade jag inte. Jag var ingen riktig sportkille, även om man förstås inte kunde undgå Peter Forsbergs karriär. Jag hade nog aldrig tid att acklimatisera mig, eftersom jag flyttade runt mycket när jag var liten.

Om framtiden är han dock optimistisk.

– Jag har brutit med mitt gamla liv. Här om dagen övningskörde jag förresten för första gången. Man kan säga att det var första gången jag körde bil lagligt, säger han och skrattar.

– Och förhoppningsvis ska det bli ett körkort också, säger han och skrattar ännu mer.

Patrik Spolander har haft en tuff resa och säger att många i hans omgivning har fått slita ont.

– Min mamma har haft det tufft. Speciellt när hon inte visste var jag höll hus någonstans.

– Och kompisar har gått bort även om det också finns de som fått rätsida på sitt liv.

Om missbruksvården säger han spontant att "erfarenhet av missbruk är bra om man ska jobba med andra missbrukare".

– Det behövs förstås både de med erfarenhet och de som har socionomexamen. Men det är mycket man inte kan läsa sig till i böcker. Min erfarenhet är att många kommuner slösar med sina resurser, säger han.

– Det är i alla fall en del av min räddning, säger han och tänker på behandlingshemmet i Jämtland där han efter många om och men fick en ny chans.

Till sist säger han att han bara vill berätta sin historia – för att ge andra hopp.

– Det är nog ingen i Örnsköldsvik som trodde att jag skulle kunna få ordning på mitt liv, säger han.

Numer har Patrik Spolander fast jobb – och snart gifter han sig i Frösö kyrka.