Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pensionsmyndigheten ska leverera obehaglig sanning

Pensioner är svårt. Begreppsbilden uppfattas ofta som både komplicerad och svåröverskådlig. Pensionsmyndigheten vill råda bot för det här. Inför nästa års orange kuvert utlovas därför uppgifter om hur mycket längre vi måste jobba för att få ut motsvarande pension som dagens 30- och 40-talister.

Annons

Pensionsmyndighetens initiativ är lovvärt. För är det någonting som behöver förbättras på pensionsplanet så är det pedagogiken gentemot oss medborgare.

Många bryr sig inte för att de är för unga. En 25-åring som nyss har lämnat skolbänken kan säga, att det där rör inte mig. Andra har svårt att greppa problematiken. Allmän pension, individuell tjänstepension, ITPK som ska förvaltas på egen hand, och andra individuella pensionslösningar gör bilden just komplex. Bara det kan få en att ledsna och därför avstå från djupare analys av den förväntade pensionen.

Folkpartisten Bo Könberg var med och skapade nuvarande pensionssystem i mitten av 1990-talet. Nu sitter han som ordförande för Pensionsmyndighetens styrelse. Tillsammans med myndighetens generaldirektör Katrin Westling Palm, stod duon i går bakom en debattartikel i Dagens Industri.

Där utlovas en ny jämförelsebild i nästa års orange kuvert. Där du och jag får klart för oss hur mycket längre efter 65-årsdagen vi måste jobba, för att få ut motsvarande pension som våra föräldrar eller våra mor- och farföräldrar har i dag.

Högre pensionsåldrar är inget som våra politiker vill tala högt om. På det vinns inga val. Däremot kan val förloras om pensionskassorna töms för snabbt.

Därför har nu regeringen öppnat för att vi kan få jobba längre. Det talas om möjligheter ända upp till 69 års ålder. För de som vill, eller orkar, är bäst att säga.

Debattartikeln i DI kan ses som en pedagogisk hjälp från Pensionsmyndigheten till den enskilde medborgaren. Men lika mycket måste den tolkas som ett förlängt spröt från en regering som bättre än idag behöver balansera pensionernas in- och utflöden. Blir det för många unga pensionärer som dessutom lever allt längre, så kantrar det svenska pensionsskeppet.

Nu smygs liksom den obehagliga sanningen ändå in i ett orange kuvert, som inte direkt kan härledas till våra styrande politiker. Men det blir konkret uppenbart för oss alla vad som är å färde. Vill vi leva som dagens pensionärer ska det bara jobbas längre.

En person född 1960 måste exempelvis jobba till 67 år och två månader för att nå samma procentuella pensionsnivå som motsvarande person född 1930. Den här typen av räkneexempel och jämförelser blir ett nytt, kanske obehagligt men samtidigt upplysande fenomen, som vi alla måste förhålla oss till. Oavsett vi vill det eller inte.