Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per-Otto spelade finalen 1935

/

Per-Otto Olsson, känd profil på Rödön, var med i finalen när ÖP-liret startade 1935. Målvaktshandskarna lade han åt sidan för ett halvsekel sedan.
Han har varit aktiv i många idrotter och dessutom ordförande i Rödöns SK, som riktig veteran blev det starter i Skutskjutet och Vasaloppet.

Annons

Sedan några år tillbaka bor Per-Otto i Krokom. I december fyller han 90 år.

Trots att det gått 74 år sedan, minns Per-Otto ÖP-lirets premiärår mycket bra:
– Ingen hade räknat med att vi skulle gå så långt som till final. Men det gick bra för oss, berättar Per-Otto.
Först besegrades BK Celtic – de utländska namnen fanns redan då – sedan var det Frösödals tur att få på moppe. Den stora skrällen kom i semifinalen, där IFK
Östersund besegrades med 2–1.
– Vi hade räknat med målkalas i baken, men bombardemanget kom från vår sida och IFK:s enda mål var ett självmål av oss. Där fanns flera av de som blev stommen i IFK:s starka lag på 40-talet. Men Erik Hemlin som blev en av stjärnorna i IFK och sedan även var ordförande i IFK spelade i KFUM-scouterna som vi mötte i finalen.
– Vi förlorade med 1–0 inför en storpublik på Hofvallen. Men vi var inte ledsna för det. Ett par bönder hemifrån var så glada över vår prestation att de bjöd
på förtäring på Teaterkaféet. Vi fick ta vad vi ville. Både det och besöket i sta’n var en upplevelse, minns Per-Otto.
Han har sparat laguppställningarna: I KFUM spelade A Nilsson, H J Eliasson, H Rettner, Sjöberg, E Hyllengren, L Stafverfelt, Herndt, Edbom, Bodell, Edlund och Hemlin - man var inte alltid så noga med förnamnen. Rödöns lag bestod av Per Otto i målet, Magnus Nilsson och Rune Magnusson på backplats, Nils Agerberg, Lars Agerberg och Fredrik Karlsson var halvbackar. I kedjan spelade Karl Axel Jansson, Johan Trollsås. Thore Manneby, Greger Eriksson och Erland Eriksson.
Uppställningen var enligt Helsingborgsmodellen. Då var det aldrig några frågetecken om spelsystem och man visste var varje nummer hörde hemma.
Centern Thore Manneby från Nälden var en av Rödöns få importerna Tore, som gick bort för 35 år sedan blev sedermera långskubbare och idrottsledare och mest känd för sina lokala idrottskrönika i radion. Manneby lär också vara ganska ensam jämte om att ha besegrat Gunder Hägg. Lagboss var Pelle Byström.
Rödvita Rödön hade sin plan i Silje vid nuvarande Bygdegården.
Ungdomsframgångarna följdes av riktigt seriespel en bit in på 40-talet, då man spelade i Jämtlandsserien, motsvarande division 4.
På den tiden fick man cykla till de matcher som låg inom ett par mil.
– Utrustningen var litet annorlunda. Bollen hade en hård läderrem. Det var synd om dem som nickade ...
Per-Otto lade så småningom de gumminabbade målvaktshandskarna på hyllan. Backhoppning blev hans stora gren.
– Men det var många duktiga backhoppare på den tiden och jag kom väl aldrig i toppen, men som längst blev det 58 meter i Alpbacken. I vår egen backe, Solbacken, kunde man hoppa 20 meter, minns Per-Otto.
Sedan började gården i Rödön, som mest med uppemot hundratalet djur, kräva för mycket av tiden. På gamla dar har han dammat av skidintresset. Vid
64 år körde han sitt första Vasalopp och det blev totalt 17. Han åkte i många år även Skutskjutet. Där har Skutskjutet har han tagit en fin skalp – Olle Roléns.
Den äldre, är det väl bäst att tillägga. Numera ser Per-Otto alla ÖFK:s matcher, men tycker att det är långt till den nya Jämtktraft Arena om man åker buss till sta´n.
Vid snart 90 år (i december) är benen inte längre så raska. Han tittar ofta på ÖP-liret på någon av de många fina gräsplaner som finns i Krokom.

Mer läsning

Annons