Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Petter Bergner: "Det är en sorglig soppa att beskåda"

Konflikten mellan Inlandsbanans styrelseordförande Caisa Abrahamsson (S) och kommunledningen i Östersund är en sorglig soppa att beskåda.

Abrahamsson, Sorsele, ska nu tvingas bort från ordförandeposten, och Östersunds kommunalråd AnnSofie Andersson (S) skräder inte orden.'

Läs även: [+] Östersund räds Inlandsbanans framtid – vill sparka ordföranden: "Vi känner oss obekväma med situationen"

Att två socialdemokratiska maktspelare i sammanhanget, som båda har ett uppenbart intresse av att inlandets intressen tas tillvara, nu bråkar på detta vis är anmärkningsvärt. Det som borde vara en samlad röst för en gemensam sak låter för stunden mest som ett argsint kackel.

Man får ha viss förståelse om andra ägarkommuner upplever Östersunds agerande som föga uppbyggligt för samarbetsklimatet, även om AnnSofie Andersson gör det hon anser att situationen kräver. Och med all säkerhet är det inte med lätt sinne hon nu drämmer till.

I sin iver att få den hägrande upprustningen till stånd, vill Andersson få med det australiensiska bolaget Macquarie innan bolaget tröttnar. Visst fanns det anledning att välkomna Macquaries intresse. Den bedömningen står fast, men hur det hela slutar återstår onekligen att se.

Läs även: Välkommen ljusning för Inlandsbanan men när vaknar staten?

Nog vore det fantastiskt om upprustningen kunde ske snabbt, och helst utan att berörda kommuner behöver ta onödiga risker och kostnader, men det kan naturligtvis hända att de utländska riskkapitalisterna drar sig ur i alla fall. Den risken finns även om styrelsen för Inlandsbanan AB (IBAB) skickar aldrig så välskrivna friarbrev. I ett sådant framtidsscenario kommer det att vara Caisa Abrahamsson som suckar och säger "Vad var det jag sa, vi skulle ha haft is i magen".

Den som i dag vill kölhala Abrahamsson bör åtminstone lyssna till vad hon har att säga till sitt försvar: "Vi har ställt ett antal frågor till Macquarie för säkerställandet av att ett eventuellt avtal blir bra och säkert för oss som bolag. Svaren på dessa frågor har hittills uteblivit. Därför är situationen som den är." Om Macquarie inte vill eller kan ge svar på sådana kontrollfrågor, kan man då klandra IBAB:s ordförande för att hon vill ha tid att tolka vad den signalen betyder?

Läs även: [+] Inlandsbanans ordförande går inte frivilligt: "Jag har inte gjort något fel"

När AnnSofie Andersson och Caisa Abrahamsson drabbar samman är det två sidor av samma socialdemokrati som möts. Den ena vill snabbfotat följa upp och söka framtidstro i Den Stora Satsning, varifrån den än må komma, medan den andra är mer benägen att lita på det offentligas egna eventuella muskler.

Hur det än går med Inlandsbanan kommer det att finnas goda möjligheter att säga "Vad var det jag sa!", men vem vinner på skadeglädje?

Ägarkommunerna borde nu ta sig samman. Sondera de möjligheter som finns, och gör det som blir bäst för inlandet, men bränn inga broar.

UPPDATERING: I en tidigare version av denna artikel beskrevs Caisa Abrahamsson som kommunalråd i Sorsele, men hon är före detta kommunalråd.