Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Petter Bergner: Gröna näringar kan bidra till integrationen

Mycket har förändrats i Sverige sedan den stora flyktingkrisen, men än är integrationsutmaningarna inte lösta. De som har fått stanna måste ha någonstans att bo och de måste även så snart som möjligt lära sig språket och skaffa arbete.

I veckan presenterade Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges kommuner och landsting ett intressant initiativ som ska göra det lättare att hitta husrum åt nyanlända. Parterna har arbetat fram en gemensam avtalsmall för uthyrning av småhus och hyreslägenheter på landsbygden.

Tanken är att jordbrukare ska hyra ut till kommunerna och att nyanlända, som har anvisats enligt bosättningslagen, ska bo i husen. Med den standardiserade modellen ska det bli lättare att hyra ut, samtidigt som kommunerna kan få hjälp att klara bostadsfrågan. Hur många bostäder som kommer att komma till användning tack vare initiativet återstår att se, men helt klart är att det befintliga bostadsbeståndet borde användas mer effektivt.

För den enskilda företagaren ger uthyrningen givetvis intäkter, och de nyanlända får en möjlighet att bo naturskönt i anslutning till aktivt jordbruk. Förhoppningsvis kan en sådan konstruktion öppna dörrar. Kanske dörren till ett eget hyreskontrakt när etableringsfasen är över, kanske dörren till praktik och kanske dörren till en inkluderande bygemenskap där individen ses som mer än en delmängd i en volym.

Den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt (M) fick många gliringar efter sitt integrationspolitiska uttalande om Sverige som ett land med "oändliga fält och skogar", men visst finns det en potential att ta tillvara. Initiativet att underlätta uthyrning av outnyttjade bostäder på landsbygden lär inte innebära någon dramatisk förändring över en natt, men det är likväl lovvärt.

Det är inte futtigt att försöka, och det är inte fel att vilja göra gott för människor som har tvingats söka skydd. I en tid när cynism präglar samhällsdebatten om migration och integration finns det all anledning att påminna sig om detta.