Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Petter Bergner: Har ni hört det senaste om Vänsterpartiet och Venezuela?

"Bedrövlig utveckling i Venezuela. Djupt vanstyre och auktoritär utveckling. Omvärlden måste protestera när demokratin sätts ur spel."

uttryckte sig Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt den 30 mars, när Venezuelas högsta domstol hade beslutat att ogiltigförklara parlamentet. Beskedet var klart och – kan man tycka – inte särskilt öppet för tolkningar. Men det var också välkommet, eftersom vänsterpartister som Ali Esbati tidigare har beskrivit Venezuela i förskönande ordalag.

Att Vänsterpartiets utrikespolitiska ställningstaganden granskas är givetvis helt i sin ordning, inte minst med tanke på den historia som partiet har, men att sätta saker och ting i perspektiv är aldrig fel. Och att kolla upp hur det förhåller sig borde vara ett första steg, om man nu vill rasa.

Under onsdagen ilsknade politiska motståndare till V till ordentligt när vänsterpolitiker i Europaparlamentet demonstrativt höll sig borta när 2017 års Sacharovpris delades ut. Att vänstergruppen GUE/NGL ogillar att priset i år tilldelas Nationalförsamlingen och ett antal politiska fångar, är inte en nyhet. En fransk vänsterpolitiker har motiverat ställningstagandet med att oppositionen rymmer även odemokratiska högerextremister och personer som vill "återuppliva några av de mörkaste kapitlen i Latinamerikas historia".

För Vänsterpartiet del är delar av sällskapet i EU-politiken utan tvekan en belastning, men de enskilda partierna måste svara för sina egna ställningstaganden. Och motståndare till V tog onekligen i lite väl mycket under onsdagen.

I sociala medier postade Centerpartiets Europaparlamentariker Fredrick Federley en bild på tomma stolar med kommentaren "De tomma platserna där borta är där Vänsterpartiet med kamrater sitter i plenum", för att sedan följa upp med en ny bild tagen efter prisceremonin. På efter-bilden syns Malin Björk (V), vilket hon inte gör på före-bilden. Vänsterpolitikern hade emellertid befunnit sig i lokalen hela tiden, om än inte på sin plats.

Bilden visade således inte särskilt mycket, och Malin Björk själv var snabbt ute och dementerade påståendet att hon inte skulle ha varit där. Hon hade närvarat vid prisceremonin, underströk vänsterpartisten, samtidigt som hon angreps av nya skadeglada motståndare.

Bland de argaste fanns Moderaternas Europaparlamentariker Christofer Fjellner som gjorde ett stort nummer av Björks påstådda frånvaro. Även Fjellner presenterade bildbevis, som skulle avslöja Malin Björk. En försvårande omständighet var dock att Björk syntes på bilden, vilket M-politikern snart nog tvingades erkänna. Snabbt som ögat vinklades storyn då om till att det problematiska var att vänsterpartisten inte hade stått upp och applåderat.

Fredrick Federley dementerade hedervärt nog det rykte som han själv hade bidragit till att sprida. Han hade kontrollerat uppgiften och funnit att Malin Björk talade sanning. Saken kan därmed tyckas utagerad, men Malin Björk kommer att få leva länge med berättelsen om hur hon vägrade bevittna utdelningen av 2017 års Sacharovpris. Var så säker.

Ledarredaktionen har varit i kontakt med Malin Björk, för att höra hennes förklaringar. Enligt Vänsterpartiets Europaparlamentariker var det snarare hennes närvaro som var den centrala markeringen i sammanhanget.

– För mig var det viktigt att visa att vi måste stödja en demokratisering i Venezuela och protestera mot Nicolás Maduros maktutövning. Därför ville jag närvara vid ceremonin. För mig var det viktigare än att diskutera kritik mot enskilda personer, säger Malin Björk, som även påminner om att Vänsterpartiet i april ställde sig bakom EU-kommissionens resolution om utvecklingen i Venezuela.

Episoden är givetvis sedelärande, men den illustrerar kanske också hur nödvändigt det är att Vänsterpartiet talar klarspråk om Venezuela. Fler vänsterpartister borde låta som Jonas Sjöstedt och de borde göra det ofta.