Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pingstkyrkans pastor: ”Människor blir faktiskt helade”

En lång intervju med Pingstkyrkans pastor om helande, kyrkans framtid och synen på homosexualitet.

Annons

Det måste vara närmare tio år sedan jag besökte en förmiddagsgudstjänst i Pingstkyrkan i Östersund. Jag är nästan sen. Den stora ljusa entrén är tom på folk förutom mötesvärdarna som hälsar med ett glatt leende. Från min plats på läktaren gissar jag att det är närmare 200 personer i den luftiga kyrksalen. Det är en salig blandning av nationaliteter och åldrar. Ordet mötesplats känns som en bra beskrivning.

– Det finns en önskan att vi ska spela en viktig roll för människor. Men jag tror inte att vi gör det i den utsträckning vi borde göra.

Pastor Niclas Forsberg pratar med bred småländska och tar en tugga av dagens lunch. Vi sitter på Plaza, eller är det GIII? Niclas säger Scandic. Kärt barn har många namn. Östersunds enda nöjespalats är också en mötesplats, inte minst på fredags- och lördagskvällarna.

Östersunds pingstförsamling är störst i länet med knappt 400 medlemmar. Men i takt med utflyttning och nedläggningar minskar såväl antalet medlemmar som församlingar i Jämtland och Härjedalen.

– Att det dör ut på mindre orter tror jag beror på att vi är dåliga på att bygga relationer. Det handlar om att dela vår tro med andra människor, säger Niclas.

Pingstkyrkan har sitt ursprung i den väckelserörelse som växte fram på USA:s västkust i början av 1900-talet. Den kännetecknades av tungotal och vuxendop. Den första pingstförsamlingen i Jämtlands län startades i Alsen 1909. På den följde församlingar från Gäddede i norr till Lillhärdal i söder, från Ånn i väster till Krogvåg i öster. Som mest har det varit 19 pingstförsamlingar i länet.

Frågan är om Pingstkyrkan börjar spela ut sin roll. Jag frågor Niclas varför Pingstkyrkan finns i Östersund i dag?

– Det enkla svaret är att jag tror att Gud vill ha oss här. Det handlar om att möta människors andliga och sociala längtan.

Niclas pratar om vikten av gemenskap. Inte bara i kyrkan på söndagar utan i vardagen.

– Jag tror att människorna i Jämtland är öppna men vi tror att människor ska komma till tro enbart genom att komma till en gudstjänst.

Är målet att leda människor till tro?

– Absolut! Det är det yttersta målet för oss.

Framme på scenen sjunger kören falskt men väldigt entusiastiskt om Guds storhet. De flesta av mina bänkgrannar sjunger med. Själv nynnar jag lite. Jag har aldrig varit bra på att sjunga.

När pastor Niclas Forsberg börjar predika är det en kille på läktaren som översätter direkt till engelska för alla besökare som inte pratar svenska. Pastor Niclas, iklädd mörk kostym och blå skjorta, pratar om tillbedjan.

– Låt oss ta med våra kroppar i lovprisningen, lovsång handlar om att ära och prisa Gud!

– Tänk inte på hur det låter utan tänk på att ditt hjärta får vara med i lovsången.

Niclas äter snabbt men talar med eftertanke.

– Min dröm är att alla som bekänner Jesus som herre delar sin tro i vardagen. Då når vi ut för vi finns ju överallt.

– Vi finns på skolor, arbets- och fritidsplatser. Men vi delar inte vår tro på ett naturligt sätt. Utan vi tror att det ska ske på söndag förmiddag.

Niclas berättar gärna om sin tro för andra människor.

Det är en del av ditt jobb och kanske därför som du är pastor?

– Jo så kan det vara, vi är alla olika. Men att skaffa vänner lite här och där, det kan de flesta göra. Även om våra vänner inte kommer till tro så fortsätter vi att umgås med dem. Vi har ju fortfarande en längtan och vi ber för dem.

Vad ber man om då?

– Min bön är att jag ska få möjlighet att dela min tro.

– Jag vill att människor ska se behovet av Jesus och att de förr eller senare ska ta emot honom.

Niclas ber också över sjukdom.

– Någon kanske säger, kan du be för mig för att jag är sjuk. Då gör jag det, och jag erbjuder mig gärna att göra det.

Kören sjunger om frusna hjärtan. De som ska tjäna vid nattvarden förbereder firandet. Ett vitt bord dukas upp framför scenen. Jag misstänker att vinet är utbytt mot saft, en vanlig åtgärd för att även missbrukare ska kunna delta.

– Vi får påminna oss om att våra synder är förlåtna hos Jesus Kristus, säger pastor Niclas.

– Tack för att du lät ditt blod rinna på korset.

En äldre man kliver fram vid scenen. Han ska be. Ett av böneämnena är en person som drabbats av cancer. Den gamle ber för ”komplett helande”. Han ber också för Östersunds invandrare och papperslösa flyktingar.

– Tack för alla som kommer hit, hjälp oss att ta hand om alla och förmedla din kärlek Jesus.

– Tack för att du öppnar nya möjligheter för de som fått avslag.

Han ber också för en person som ska operera ögonen. Kören sjunger om den Helige Ande och en strid ström av människor vandrar mittgången fram för att bryta brödet och dricka saften. Efter en stund är det bara jag och ljudteknikern kvar på läktaren.

När hen blir avbytt är det bara jag. Sitter kvar och funderar. Hur kan man tro att Gud kan hela cancer?

Niclas ser ut att fundera några sekunder extra. Jag har precis frågat honom om han faktiskt tror att Gud kan hela cancer?

– Jag tror att han gör det, inte alltid, men det händer. Människor blir faktiskt helade lite då och då.

– Hur många som blir det i procent, det vet jag inte. Jag tror att vi ber för betydligt fler än som blir helade. Men jag tror att Gud helar idag.

Det är ju en jättestor grej i sådana fall, har du bevis för det?

– Min far hade cancer i lungorna. Vi bad för honom och det försvann från den ena dagen till den andra.

Niclas berättar att hans pappa skulle opereras. Han hade tumörer i lungorna, något som läkarna konstaterat efter en undersökning. Men när han skulle röntgas en sista gång innan operationen var det ingen cancer kvar.

– Man gjorde flera undersökningar efteråt utan att hitta något.

– Sen vet jag att det finns människor som vi ber för som dör.

Ok, men varför valde Gud att hela din pappa till exempel?

– Det vet jag inte, men jag tänker så här, om vi ber så har vi gjort det vi ska göra, sen om Gud helar eller plockar hem till himlen, det är upp till honom.

Men varför måste du be en bön om Gud ändå vet att din pappa har cancer och behöver helas?

– Om jag inte ber så är det inte säkert att Guds vilja sker, vilket det i och för sig inte är säkert att det gör ändå. Men Gud har sagt att när vi ber så kommer han att göra något.

– En person sa: De säger att det är slumpen men det märkliga är att ju oftare jag ber ju oftare sker slumpen.

Men är det verkligen så?

– Jag tror det och det behöver inte vara endast helande, det finns många områden i ens liv där Gud vill leda. Relationer är ett område där vi alla har mer eller mindre problem.

– Jag tror att man kan be tillsammans och vi kan få hjälp att förlåta. Förlåtelsen tror jag är nödvändig i allt.

Varför då?

– Ingen människa mår bra av att inte förlåta. Förlåtelsen ligger i den kristna trons kärna, jag väljer att förlåta, även om jag inte vill.

– För mig blir den kristna tron väldigt konkret på det här området. Vi människor är inte där vi borde vara, men vi kan vara ärliga och äkta.

Hur borde vi vara menar du?

– Den ideala människan är den som är lik Jesus och där är vi inte.

Var Jesus en perfekt människa?

– Ja han var både fullt Gud och fullt människa.

För Niclas är ”andens frukter” – tålamod, glädje, frid och kärlek ett mål att sträva efter.

– Men där är jag inte, jag fortsätter att göra fel, jag fortsätter att synda.

Vad är att synda?

”Rena mig med elden från din ande, rena mig och gör mig mer lik dig, låt mig dö från allt som är mitt eget liv, använd mig Gud som du vill.”

Kören och församlingen blir till en röst som lyfter mot taket i gemensam sång. När det börjar sjungas på swahili släpper mina bänkgrannar loss på riktigt med dans och handklapp.

Lika säkert som det sjungs och dansas i en Pingstkyrka så bjuds det på fika efter den andliga spisen. Pastor Niclas avslutar med att säga att gemenskapen går vidare till fikabordet.

– Är du ny så bjuder vi på fikat och har du inga pengar så bjuder vi på fikat!

Niclas funderar länge och väl. Jag tror att jag lyckats ställa den knepigaste frågan hittills.

– Synd är det som förstör relationen mellan mig och Gud, det som förstör relationen mellan dig och mig. Det som förstör relationer är synd.

– Ytterst är synd att säga: Jag behöver inte Gud i mitt liv, jag är min egen Gud, jag klarar mig själv. Det blir väl min enkla definition av synd.

Jag frågar Niclas om han tror att bilden av Pingstkyrkan och ”syndakatalogen” – en samling mer eller mindre klara regler för vad som är tillåtet eller inte, lever kvar.

– Ja det tror jag absolut.

Den som på senare år kanske gjort mest för att befästa bilden av en pingstkyrka med tydliga pekpinnar inom syndens område är pingstpastorn Åke Green. För elva år sedan höll han sin numera världskända predikan om homosexualitet i Borgholm på Öland.

Han sa bland annat att: ”Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.”

Åke Green dömdes för hets mot folkgrupp men friades senare i högre instanser.

– En katastrofalt dålig predikan skulle jag säga. Dessutom säger han att han har förberett den i flera år vilket gör det ännu mer märkligt, säger Niclas.

Varför var det en dålig predikan?

– Den var ju inte helt saklig och jag vet inte vad den skulle leda till?

– Jag har svårt att se att den skulle leda till att människor omvänder sig och börjar tro på Jesus. Han berättar ju inte vad Jesus erbjuder, han säger bara vad vi ska göra oss av med. Jag vill att utgångspunkten ska ligga i erbjudandet – kom till mig.

– Sen börjar en förvandlingsprocess, jag tror att det är så för alla människor när de kommer till Jesus. Men sen tycker jag inte att man kan leva hur som helst.

Men var går gränsen då, kan man leva som man och man och vara kristen och medlem i Pingstkyrkan?

– Jag vet inte vad våra stadgar säger, men… ja… alltså… Det är en så komplex...

Niclas letar efter orden.

– För några år sedan fick jag frågan och jag var väldigt tydlig med var jag står någonstans. Då bestämde jag mig för att inte uttala mig mer i media i den frågan.

– Man blir missförstådd av den gruppen som säger att allt är fel, och i den andra gruppen som tycker att allt är tillåtet blir man också missförstådd.

Jag tar en klunk av kaffet och väntar på att Niclas ska utveckla sitt resonemang.

– Jag tänker att sexualitet är viktigt för oss människor men det är inte vår identitet. Jag kan inte säga att jag ÄR homosexuell, eller jag ÄR heterosexuell, det är ju en sexuell läggning jag har.

– Jag tycker inte att all sexualitet ska levas ut, oavsett om det är mellan man och kvinna, man och man, eller kvinna och kvinna.

Det var ett svävande svar?

– Ja men jag kommer inte ge dig ett tydligare svar.

Men vad skulle du säga om en homosexuell man eller kvinna frågade samma sak?

– Jag har ju haft de samtalen med unga människor. Vi pratar om vad bibeln säger och vi samtalar om hur vi kan handskas med frågan.

– Uteslutning är inte min metod, även om jag tror att det finns tillfällen när en människa kan behöva lämna gemenskapen. Bibeln säger att onda människor ska man stöta bort – de som medvetet vill förstöra och skada gemenskapen.

Men människor som vill leva ut sin homosexualitet då?

– Jag är inte säker på att man vill det hela vägen, lika lite som jag tror att människor vill byta sexpartner massvis med gånger i livet.

– Oavsett vad samhället tycker så mår inte vi människor bra av flera sexpartners eftersom vi ger någonting av vårt hjärta och vår själ när vi har samlag med någon.

Men för ett homosexuellt par som lever monogamt då, precis som ett "vanligt" par? Är det en för komplex fråga?

– Nej men jag vill inte svara på det, jag vet att det missförstås hur jag än vänder och vrider på det.

Tror du att sexualiteten är en kontroversiell fråga för många personer eftersom det är en så stor del i mångas liv?

– Jo det kan säkert vara så, om man ser på sexualitet som företeelse så har det alltid varit omdebatterat i kyrkans historia.

– Man har haft eller har fortfarande har en syn där det är något nödvändigt ont för produktionssyfte. Men jag tror att Gud har gett oss det för att vi ska njuta. Gud är inte en glädjedödare, han vill att vi ska njuta.

– Njutning ja, obegränsat och när som helst, nej. Och inte hur som helst. Jag tror att Gud har gett oss en ordning för att han vill att vi ska må bra och det gör vi inte när vi lever ut allt som vi själva vill.

Niclas vill inte avsluta vårt samtal med att bara prata om sex. Han säger flera gånger att den viktigaste frågan för honom är hur människor ska vinnas för Jesus.

– Hur gör vi för att på bästa möjliga sätt presentera Jesus för människorna i Östersund?

– Min dröm vore att varenda människa i hela den här staden och hela det här landet skulle komma till tro på Jesus.

Fikat smakar lika bra som jag minns det. Gemenskapen är det heller inget fel på. Det var inte därför som jag slutade gå till Pingstkyrkan, den kyrka som jag växt upp med. Det är nog snarare tron på den där Jesus som tog slut.

Men jag funderar en stund efter mitt samtal med pastorn. Om jag nu skulle få se någon bli helad från cancer, då kanske jag skulle börja gå till Pingstkyrkan igen, i alla fall oftare än Plaza.