Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pinsamt magplask för jämställdheten

Det sista svensk damfotboll behövde så var det Svenska Fotbollförbundets magplask i direktsändning på fotbollsgalan i tv i måndags kväll.

Annons

När det basunerades ut att mesta landslagsspelaren Anders Svensson, 146 landskamper, skulle föräras en bil för sina bedrifter. I salongen satt samtidigt Therese Sjögran från Malmö och såg spektaklet från åskådarplats. Hon som hittills uppnått 182 landskamper fick ingenting.

Händelsen visar hur svårt det här med jämställdhet kan vara. Herrfotbollen saluterades. Damfotbollen var fortfarande satt på undantag. Skandalen var ett faktum och sen hjälper det inte hur många efterhandskonstruktioner som fotbollförbundet kommer med själva dagen därpå, om "en planerad överraskning för Therese Sjögran", etcetera: Den typen av pressmeddelanden blir bara pinsamma.

Här har svensk fotboll i många år gjort rätt genom att ha en gemensam gala där damer och herrar får lika många utmärkelser, samsas på samma scen och förbundet står upp för ett koncept som i förlängningen sänder de rätta signalerna till unga flickor och pojkar som själva drömmer om att en gång få stå där på scenen som en Zlatan eller Lotta Schelin: Vi är lika mycket värda.

Måndagskvällens magplask med bilen till en herre och en långnäsa till kvinnan som ändå har spelat 36 fler landskamper, är inte bara pinsam. Den visar att det svenska samhället fortfarande har en gigantiskt lång väg att vandra för att nå jämställdhet.

Det enda raka vore förstås att Fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson gick ut och gjorde avbön. Att han erkände sitt misstag och inte i efterhand försöker få oss tro att det faktiskt fanns ytterligare en agenda för att honorera kvinnan i frågan vid ett senare tillfälle. Vi tror honom inte. För vad hade väl varit bättre än att göra gemensam sak mellan könen här, som när Zlatan och Lotta Schelin fotograferades tillsammans med de två förnämsta priserna för kvinna respektive man.

När Pia Sundhage fick jobbet som svensk damfotbolls förbundskapten, berättade hon om den kamp som hon och hennes generation aktiva fick uppleva i skuggan av sina manliga kollegor. Det här var på 1970- och 80-talet. Nu har damfotobollen lyckats flytta fram sina positioner, mycket tack vare Pia och hennes generation, men med det som hände i måndags kväll känns jämställdhetsarbetet åter ha förflyttats bakåt på nytt.

Det här är inte bara synd, utan en tråkig utveckling där fotbollförbundets medelålders och äldre pampar nu ska skämmas och en gång för alla lära sig att kvinnor och män är lika mycket värda.